Bokparadiset

Titel: En man som heter Ove
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2013

Handling: 

Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!

Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den.

---

 

Många av er har redan läst boken. Den delen som inte har läst den än har knappast missat alla fina recensioner boken har fått. Boken om Ove. 

Jag läste boken i sommras, började på tåget ner till Halmstad och fortsatte sedan läsningen i en solstol (Visst längtar man tillbaka när man ser allt grått ute). Det enda jag kan säga är att jag blev lika tagen som alla andra. Visst Ove är grinig, snål och lite småsur, men under ytan så finns det så mycket mer. Det är en sådan fin kärlekshistoria. Ove (eller egentligen Backman) får mig att skratta så jag gråter och gråta så jag inte kan se. 

Sidorna flyger fram, och allt efter sidorna går får man veta mer om Ove. Inte ens efter 200 sidor vet jag allt om Ove. Det gillar jag, historien växer sig fram. Det är en så himla fin kärlekshistoria och Sonya har haft en sån tur att hitta Ove, likaså har Ove haft tur att hitta Sonya. Den utlänska kvinnan går inte av för hackor heller, älskar att hon inte låter sig trampas ner av Ove och bara är så fullständigt härlig genom hela boken. 

Anledningen till att jag tror att boken har blivit en sådan succsé är för att inom oss alla har vi en liten Ove. 

Antal sidor: 348 sid.
Första meningen: Ove är 59 år gammal.
Betyg: