Torsdagsbarn
Kategori: Ungdomsböcker
Utläst i september.Titel: Torsdagsbarn eg. Thursday's child
Författare: Sonya Hartnett
Förlag: Atrium
Utgivningsår: 2011 (2000)
Utgivningsår: 2011 (2000)
Språk: Svenska
Från adlibris: Harper Flute växer upp på den dammiga landsbygden i Australien under 1930-talets svåra depression. Hennes familj försöker desperat överleva fattigdomen och misären. När livet blir allt hårdare försvinner Harpers yngre bror Tin ner i jorden under husets veranda. Där gräver han en labyrint av tunnlar - en underjordisk värld full av mörka hemligheter.
I denna boken händer det väldigt mycket hemskt med Harpers familj så är man sugen på en bok som får en glad är inte detta rätt bok. Under hela boken tänker jag, "Amen nu kan det ju inte bli värre" men det blir det hela tiden. Familjen har det så dåligt under hela boken så man tycker så synd om dem! Men ibland är det bara skönt när författare inte förskönar allt.
Av karaktärerna är det Tin jag gillar mest. Mest eftersom han är den enda det händer saker med. Alla andra är ganska dempade karaktärer, alltså väldigt verklighetstrogna för det är vanliga, de bara är liksom.
Det är väldigt svårt att skriva om denna boken, den är liksom lite speciell, så man måste nog läsa den själv för att få en uppfattning.
Tack Atrium för rec-exet.
Från adlibris: Harper Flute växer upp på den dammiga landsbygden i Australien under 1930-talets svåra depression. Hennes familj försöker desperat överleva fattigdomen och misären. När livet blir allt hårdare försvinner Harpers yngre bror Tin ner i jorden under husets veranda. Där gräver han en labyrint av tunnlar - en underjordisk värld full av mörka hemligheter.
I denna boken händer det väldigt mycket hemskt med Harpers familj så är man sugen på en bok som får en glad är inte detta rätt bok. Under hela boken tänker jag, "Amen nu kan det ju inte bli värre" men det blir det hela tiden. Familjen har det så dåligt under hela boken så man tycker så synd om dem! Men ibland är det bara skönt när författare inte förskönar allt.
Av karaktärerna är det Tin jag gillar mest. Mest eftersom han är den enda det händer saker med. Alla andra är ganska dempade karaktärer, alltså väldigt verklighetstrogna för det är vanliga, de bara är liksom.
Det är väldigt svårt att skriva om denna boken, den är liksom lite speciell, så man måste nog läsa den själv för att få en uppfattning.
Tack Atrium för rec-exet.
Författarens hemland: Australien
Antal sidor: 247
Första meningen: Nu skulle jag vilja berätta för er om min bror, Tin.
Betyg:
