Bokparadiset

Titel: Sagoberättaren
Författare: Antonia Michaelis
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2013

 

Ändasen boken Storyteller kom ut har jag velat läsa den. Men Sagoberättaren var inte en bok jag var så sugen på att läsa. Tills jag insåg att det var översättningen. Komiskt hur det kan vara så ibland.

 

Sagoberättaren har blivit hyllad nästan precis överallt! Jag känner mig dock osäker. Jag vet inte vad jag egentligen tycker om boken och det är svårt att skriva en recension på den. Om vi börjar med karaktärerna så vet jag inte vad jag tycker. Micha älskar jag. Men det är svårt att inte göra det. Hon är alltid så positiv och det är verkligen sorgligt att hon inte har fått en bättre uppväxt. Abel, hennes store bror, var jag osäker på hela tiden. Jag blev ofta trött på han för att han inte kunde släppa in Anna fast samtidigt förstår jag varför han inte gör det. Sedan kom den en twist i mitten av boken och då visste jag, jag gillar inte Abel. Anna kan jag tycka är lite jobbig också. Ibland tycker jag bara hon kan ge upp om att bli vän med Abel. Efter twisten så gillade jag inte riktigt henne heller. Jag fattar inte hur hon kan förlåta Abel och vilja vara vän med han. Efter twisten så tappade boken för mig. 

 

Men jag tycker handlingen är bra på det sättet att man aldrig vet vad som ska hända. Gillar att Abel berättar sagan för Anna och Micha och att det egentligen är verkligheten han berättar. Det kommer hela tiden överraskningar som jag inte förväntar mig.

Sen måste jag säga att jag gillar verkligen att Annas föräldrar är så närvarande, inte ofta de är det i YA-böcker. Men något som är skumt är att hon tilltalar dem vid förnamn hela tiden. Känns så opersonligt och först blev jag osäker på om de var hennes föräldrar. 

 

Antal sidor: 396
Första meningen: Blod.
Betyg: Kort sagt är jag osäker men någonstans mellan okej och lite mer okej.