Omläsning och omrecension; Den unga eliten
Kategori: Fantasy
Titel: Den unga Eliten
Serie: #1 Den unga Eliten
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2015
Sidantal: 307
Handling: Adelina Amouteru överlevde blodfebern. För ett årtionde sedan svepte denna dödliga sjukdom över hennes land. De flesta som smittades dog, och de barn som överlevde blev märkta av sjukdomen på egendomliga sätt. Adelinas svarta hår blev silverfärgat, hennes ögonbryn blonda, och hon har bara ett ärr där hennes vänstra öga en gång satt.Hon är en malfetto, en avvikande styggelse som förstör familjens goda namn och står i vägen för deras framgång. Men några av de som överlevt febern sägs ha mystiska och kraftfulla gåvor, och även om deras identiteter förblir hemliga har de kommit att kallas Den unga Eliten.
Första gången jag läste den var Mars 2015, då sa jag;
Efter att ha läst de 6 första sidorna var jag fast. Jag hann inte läsa mer än så men ändå gick jag och tänkte på boken under hela dagen. Jag blev totalt fångad av den!
Hennes Legendserie har ju blivit väldigt stor och det går inte att låta bli att dra paralleller till en början. Först trodde jag karaktärerna skulle vara lite som Day och June men ack så fel jag hade. Adelina och Enzo är så mycket bättre i min meningen (även om man inte lär känna Enzo så mycket). Dessutom tycker jag språket i den här boken är mycket bättre. Störde mig lite på att det var i tredjeperson men inte alls ofta. Dessutom så fångar den här boken mig mycket mer än Legendserien. Jag har inte kunnat sluta tänka på den här boken sen jag började läsa den. Hon är dock ganska råa mot karaktärerna i båda serierna men jag tycker det märks mycket mer i den här boken.
Jag tycker den här boken är så häftig för att ingen är direkt god det är hela tiden väldigt grått. Det är verkligen ingen som är god, boken är väldigt mörkt på grund av det. Någon som speciellt är mörk är huvudpersonen Adelina. Hon har så mörka tankar så ibland förstår jag inte hur hon klarar av att leva. Men jag gillar henne. Jag gillar att hon är ond och badass och man vet aldrig vart man har henne. Visst hade jag velat att hon gjort annorlunda i några situationer men det hade samtigt inte varit hennes stil så det stör mig inte. Enzo gillar jag också. Speciellt deras förhållande. Jag tycker de passar så bra ihop, de drar fram de goda i varandra. Enzo är svår att få grepp om, egentligen får man inte läsa så mycket om honom och man lär egentligen aldrig känna honom.
Världen som är en fantasyvärld gillar jag. Gillar idéen med att det har gått en sjukdom som drabbar vissa som sedan blir malfettos. Jag funderade lite var hon har tagit inspration till världen och jag tänker att det är något liknande Italien just för att malfetto låter så italiensk även om det inte är ett ord.
Det här är en sjukt bra bok. Alltså är det en bok ni bör läsa i år så är det Den unga eliten. Jag fullkomligt älskar den här och jag kan inte vänta på att andra boken kommer ut.
Hennes Legendserie har ju blivit väldigt stor och det går inte att låta bli att dra paralleller till en början. Först trodde jag karaktärerna skulle vara lite som Day och June men ack så fel jag hade. Adelina och Enzo är så mycket bättre i min meningen (även om man inte lär känna Enzo så mycket). Dessutom tycker jag språket i den här boken är mycket bättre. Störde mig lite på att det var i tredjeperson men inte alls ofta. Dessutom så fångar den här boken mig mycket mer än Legendserien. Jag har inte kunnat sluta tänka på den här boken sen jag började läsa den. Hon är dock ganska råa mot karaktärerna i båda serierna men jag tycker det märks mycket mer i den här boken.
Jag tycker den här boken är så häftig för att ingen är direkt god det är hela tiden väldigt grått. Det är verkligen ingen som är god, boken är väldigt mörkt på grund av det. Någon som speciellt är mörk är huvudpersonen Adelina. Hon har så mörka tankar så ibland förstår jag inte hur hon klarar av att leva. Men jag gillar henne. Jag gillar att hon är ond och badass och man vet aldrig vart man har henne. Visst hade jag velat att hon gjort annorlunda i några situationer men det hade samtigt inte varit hennes stil så det stör mig inte. Enzo gillar jag också. Speciellt deras förhållande. Jag tycker de passar så bra ihop, de drar fram de goda i varandra. Enzo är svår att få grepp om, egentligen får man inte läsa så mycket om honom och man lär egentligen aldrig känna honom.
Världen som är en fantasyvärld gillar jag. Gillar idéen med att det har gått en sjukdom som drabbar vissa som sedan blir malfettos. Jag funderade lite var hon har tagit inspration till världen och jag tänker att det är något liknande Italien just för att malfetto låter så italiensk även om det inte är ett ord.
Det här är en sjukt bra bok. Alltså är det en bok ni bör läsa i år så är det Den unga eliten. Jag fullkomligt älskar den här och jag kan inte vänta på att andra boken kommer ut.
Och lite tilläggs tankar;
Och jag håller verkligen med det jag har skrivit. Under läsningen tänkte jag igen på att det måste vara lite Italinskt inspererat just för malfetto och likaså att hon använder piazza (fast det kanske man gör i flera språk?)
Men sen tycker jag att man får lära känna Enzo, det är nog de enda jag inte håller med fullt om. Alltså man får ju inte veta så mycket personligt om honom, typ vad han gillar att äta osv men det känns ändå som man får lära känna honom. Jag föll nog för honom lite mer andra gången jag läste dessutom.
Jag älskar epilogen också, det ska bli så sjukt spännande att få reda på mer om Maeve och vilken roll hon kommer ha i serien!
Men nej annars har jag inte så mycket mer att tillägga, jag ÄLSKAR den här boken och förväntningarna på bok två är ganska så höga faktiskt.
Betyg: 5/5
