Holding up the universe
Kategori: Contemporary
Titel: Holding up the universe
Författare: Jennifer Niven
Serie: -
Förlag: Penguin
Utgivningsår: 2016
Sidantal: 388
Libby har förlorat sin mamma när hon var yngre vilket gjort att hon har ångest. Det ledde till att hon började hetsäta och blev överviktig. Hon slutade skolan men är nu redo att börja igen. Jack har ett fel som gör att han kan inte känna igen ansikten, inte på hans familj,vänner eller någon annan.
Jag kan börja med att säga att jag gillade den här boken så mycket mer än hennes första. Sen är den här inte perfekt, men jag älskade den när jag läste den. Tycker det är så svårt att skriva om böcker som man får en så bra känsla av när man läser den och det är en fullpott, men sen ser man ändå att det finns problem med boken. Så jag kommer att betygsätta känslan jag fick när jag läste boken och då blir det en femma, skulle jag gå på hur "bra" den är får den en fyra.
Jag älskar Libby, hon är så självsäker. Vad jag tycker om mest är att hon framställs väldigt positiv, hon är överviktig men boken handlar inte om att hon ska gå ner i vikt. Att hon får den snygga killen, vänner och kärlek hur hon än ser ut, hon behöver inte ändra något för att få allt det. Precis så som det är. Jag vet inte hur det är att ha ångest som Libby har, men utifrån vad andra har sagt framställs den bra. Jag gillar att hennes ångest inte är i fokus här heller, att en karaktär han ha mental ohälsa men hela boken behöver inte handla om det, för att ha ångest är inte något som definerar en person. Sen kanske hon inte alltid är jättetrovärdig med hennes tankar och att hon inte har några som helst problem med att vara överviktig. Alltså då menar jag medicinska problem, t.ex. hon har gått ner supermycket men har ingen överbliven hud, hon känner aldrig hunger, hon äter inte onyttigt i hela boken inte en enda gång trillar hon dit, hon har inte fått några sjukdomar, typ diabetes. Men samtidigt är det bra att hon bara är en vanlig tonåring, som råkar vara tjock.
Sen har vi Jack. Jag tycker hon har skrivit superbra ifrån hans perspektiv, hur tydligt det är att han inte känner igen någon. Läste att hennes kusin är ansiktsblind, så det är väl en stor anledning till att det är välskrivet. Han är halv amerikan, kommer inte ihåg vart hans mamma är ifrån men hon är inte vit. Vid ett tillfälle när han har hamnat i problem säger hon till honom att han måste vara försiktig för att han kommer alltid bli bedömd hådare än andra på grund av att han inte är vit. Det här kunde Niven har utvecklat så mycket mer.
Båda karaktärerna har mycket historia och berätta om. Niven hade kunnat skriva var sin bok om karaktärerna, det finns så mycket hon hade kunnat göra med deras historier som inte blir av i den här boken. För det här är egentligen bara en kärlekshistoria mellan två personer. Å andra sidan är det också bra, två personer som hittar kärleken "trots" deras problem.
Det är alltid svårt att skriva om en bok som man gillar men som kanske inte alltid är perfekt. Jag är säker på att det finns många som tar illa av boken som kanske känner att Niven inte har behandlat alla ämen i boken rättvist. Men jag måste säga att jag tycker hon gör det bättre i den här boken än i den förra hon skrev.
Betyg: 5/5
