Detta är fortästtningen på Projekt Rosie så har du inte läst den än, läs inte vidare!
Titel: Rosie-effekten
Författare: Graeme Simsion
Serie: #2 Don Tillman
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2016
Sidantal: 414
Jag tyckte om första boken så mycket så jag plockade upp del två direkt att ha och läsa på tåget. Vilket jag är så glad för, jag tyckter den här är till och med bättre än första boken!
Så livet fortsätter nu för Don och Rosie tillsammans. De är verkligen ett så fint par och jag tycker det är så härligt att läsa om hur de kompletterar varandra. Med tanke på omslaget och baksidetexten är det ingen spoiler att Rosie blir gravid. Och även om Don inte reagerar som "vanliga" personer hade gjort så gör han ändå sitt bästa sen. Han försöker förbereda sig på att bli pappa på sitt egna vis och det är så roligt och rörande. Däremot blir jag så arg på Rosie, hur hon inte kan förstå att han gör det.
Som sagt läste jag den här på tåget och jag började gråta så mycket. Av just den anledningen att jag gråter väldigt lätt brukar jag inte lästa känslosamma böcker på tåget för jag vet vad som komemr hända. Men i det här fallet gick det inte att hindra och jag var tvungen att gömma mig bakom boken för att ingen skulle upptäcka att jag grät så tårarna sprutade.
Jag tyckte om den här boken supermycket och jag hoooooppas att det kommer fler om Rosie och Don!
Betyg: 4.5/5
Titel: Projekt Rosie
Författare: Graeme Simsion
Serie: #1 Don Tillman
Förlag: Bonnier pocket
Utgivningsår: 2014
Sidantal: 317
Jag har hört ganska så mycket om den här boken, både positivt och negativt. Men jag måste säga att jag fastnade för boken mer än vad jag trodde. Boken handlar om Don som kan beskrivas som Sheldon (från Big band theroy) fast i bokform. Don bestämmer sig för att han ska hitta en fru, så han gör ett formulär som kvinnor ska få fylla i, som då ska passa utefter hans önskemål. Men allt går inte riktigt som han tänker sig.
Den här boken är så söt och roligt. Jag älskar Don, han är helt fantastiskt! Jag älskade verkligen att läsa om honom, han är en så fin människa tycker jag ändå. Rosie gillade jag också, dock blev jag liiiite irriterad på henne mot slutet..
Jag gillade den här boken riktigt mycket, jag är glad att det finns en fortsättning. Som dessutom står i hyllan och väntar på mig!
Betyg: 4/5
Titel: Tidsresenärens hustru
Författare: Audrey Niffenegger
Serie: -
Förlag: Bonnier pocket
Utgivningsår: 2011
Sidantal: 463
Henry kan resa i tiden, han har en hustru i sin nutid men som han faktiskt har besökt sedan hon var liten. Så det är som två historier i en, en där Clarie växer upp och en där vi följer paret i nutid.
Först hade jag svårt att komma in i boken. Jag ville gärna förstå mig på hela tidsresegrejen men ibland får man bara acceptera hur det är, och då gick det mycket lättare. Jag läste boken på tåget när jag pendlade, det var faktiskt positivt. Hade jag läst mycket ur boken på en gång tror jag att jag hade upplevt boken som väldigt långsam. Men i små bitar var det väldigt bra.
Kul att de nämner ett veck i tiden eftersom jag faktiskt har läst den nu och det är första gången jag hört om den i en bok. Förutom den å nämner de flera klassiker faktiskt.
Jag gillade boken, men egentligen händer det inte så mycket. Det är en väldigt fin kärlekshistoria mellan Clarie och Henry, jag tycker om båda karaktärerna väldigt mycket. Låter boken som något för dig, plocka upp den!
Betyg: 3.5/5
Titel: Det är något som inte stämmer
Författare: Martina Haag
Serie: -
Förlag: Pirat förlaget
Utgivningsår: 2015
Sidantal: 195
Handling: Man hör det om hur det händer andra. Man tycker synd om dem. Och man vet, innerst inne, att det aldrig kommer att hända en själv.
Men man har ingen aning. Det här är en roman om överlevnad. Om betydelsen av en rödrutig jacka. Om tama järvar med eldkastare. Om en bottenlös fjällsjö, dit ingen får gå, och om hur man reser sig, trots att man är helt säker på att man inte orkar.
Jag hade inte planerat att läsa den här boken, men jag och några av mina klasskamrater har pratat väldigt mycket om den (fördelen med att vara insatt i bokvärlden är att en kan prata om böcker en inte läst). Så efter det har jag varit så fruktansvärt sugen på att läsa boken. Sagt och gjort!
Det jag hade velat är att boken varit längre, hade velat ha mer ifrån deras skilsmässa eftersom det ändå är de som lockar mest med boken. Sen känns det väldigt ärligt och bra beskrivet, och smärtan som Petra känner är väldigt påtaglig. Men samtidigt trodde jag att jag skulle grina ihjäl mig vilket jag faktiskt inte gjorde. Kanske är det för att det byter till nutid efter (nästan) varje kapitel. Jag har läst att många inte gillar den delen när hon är i stugen, men jag gör det. Älskar att läsa om miljön och det gör att man läser boken på ett helt annat sätt. Tror att boken hade varit för tung om hon inte haft med det. Jag har tidigare läst en bok om ett par som skiljer sig och den boken var så tung att det var kämpigt att läsa och bara deprimerande (såklart är det just kämpigt och deppigt med en skilsmässa, men genomgår man en kanske man vill se att det finns ett ljus i tunneln igen, så missuppfatta mig rätt).
Tror att väldigt många känner igen sig i boken och jag förstår varför den blivit en sån snackis, inte bara för att det har koppling ihop med författarens egna skillsmässa. Mot slutet blev det riktigt obehagligt också något som jag inte alls väntat mig. Alltså jag läste den på kvällen när jag var själv hemma, big no kan jag säga bara.
Betyg: 4/5
Titel: Rosengädda nästa!
Författare: Emma Hamberg
Serie: #1 Rosengädda
Förlag: Pocketförlaget
Utgivningsår: 2013
Sidantal: 348
Handling: Bror är en trettonårig frankofil som har oändligt många skivor med Serge Gainsbourg men inte en endaste vän. Brors föräldrar bråkar sammanbitet om nätterna. Det viskas om skilsmässa. Familjen är det enda han har, och den måste räddas! Bror iscensätter ett seglarläger som han sedan låtsas åka på. En hel månad ger han sina föräldrar, då de kan hitta tillbaka till varandra. Men frågan är vart Bror egentligen ska ta vägen den där månaden?Tessan är en tjugonioårig kvinna som sitter fast i en dålig relation, andras skeva förväntningar av henne och sin nedlåtande mamma. Hon läser kokböcker som andra läser romaner, men ägnar sina dagar åt att servera pulvermos i en korvkiosk istället för att laga fantastiska rätter åt finsmakare. Hon vill något mer med sitt liv. Men hur ska det gå till?Jane är en unik kvinna, en sextioårig excentrisk dam som hjälper små djur i nöd, men även lämnar dörren på glänt åt människor som kan behöva henne. Tack vare Janes magiska fingrar möts Tessan och Bror i hennes lilla hus mitt i stan.Tillsammans ger de sig iväg till Rosengädda, en resa som kommer att förändra alla deras liv för evigt.
Egentligen hade jag inga förväntningar när jag började läsa boken och visste ingenting om den men ändå var den inte som jag trodde riktigt.
Det är inte en sån där sockersöt historia rakt igenom som många andra chicklit böcker. Istället tar dem faktiskt upp ganska många nedstämda och viktiga ämnen. Man får följa två personer, Tessan som snart är 30 och lever kvar i samma samhälle som hon växte upp i, hon är tillsammans med samma kille ifrån högstadiet och jobbar i ett gatukök. Tillslut inser hon att livet inte riktigt blev som hon tänkt säg. Sen får vi följa 13-åriga Bror som är väldigt lillgammal av sig, han pratar som en gammal man, klär sig i kostym och hans högsta idol är en gammal sångare. Det enda han vill i livet är att hans föräldrar inte ska skilja sig för han är rädd att han kommer bli ännu mer ensam än vad han redan är.
Sen möts Tessan och Bror på ett ganska udda sätt men endock lär de sig väldigt mycket av varandra. Tessan och Bror är bokens stryka tycker jag, jag gillar båda två och älskar verkligen bandet de utvecklar med varandra. Dessutom är tanken fin att även om det skiljer 17 år emellan så kan man fortfarande komma väldigt bra överrens och bilda ett starkt band!
Det som gör att det inte blir en fullpott kan jag inte riktigt sätta fingret på faktiskt.. Kanske är det att handlingen är lite långsam ibland och det liksom händer inte så mycket. Endel är dessutom ganska förutsägbart och det slutade inte riktigt sådär som jag ville men det tror jag beror på att det är en triologi.
Så även om jag låter lite negativ så gillar jag verkligen karaktärerna och jag kommer fortsätta läsa denna serien. Jag har en aning om vad den kommer handla om till en viss del iaf vilket ska bli roligt. Jag hoppas att vi även får följa Bror i nästa bok också.
Titel: Vålnadens berg
Författare: Michelle Paver Serie: #6 Vargbröder Förlag: Semic Utgivningsår: 2010 Sidantal: 300
Nu blev den sista boken läst i serien, roligt! Det jag framförallt tänkte på att dessa böcker är ändå en aning hemska. Det är ju middlegrade böcker men det märks inte alltid tycker jag, haha. Typ på ett ställe så tänkte jag "Men shit det är ju hur hemskt som helst och så är boken för barn".
Jag har verkligen gillat den här serien men tycker varje bok är lite för lika. Sen så blir boken lite kort på vissa ställen. I varje bok så jobbar man mot ett mål sen när man väl är vid målet så går det så snabbt så jag hänger aldrig riktigt med, liksom striden är så kort så man hinner inte fatta att det är de boken jobbat sig mot för det är över så fort. Vet inte om ni riktigt hängde med där, haha.
Vilket fall som helst så har jag gillar böckerna, det här slutet var så himla bra också. Fick mig även att gråta en skvätt. Men jag kommer inte fortsätta läsa hennes andra serie.
Betyg: 3/5
Titel: I heart you, you haunt me Författare: Lisa Schroeder Förlag: Simon Pulse Utgivningsår: 2008 Sidantal: 226
Jag har länge varit sugen på att läsa mer av Schroeder. Jag gillar verkligen hennes versböcker. De är känslosamma men samtidigt går det så fort att läsa. Men den här är lite för kort kan jag tycka. Jag gillar nog mer Chasing Brookling som jag också läst av henne.
Har egentligen inte så mycket att säga om denna. Har du läst hennes böcker tidigare så är den värd att plocka upp men samtidigt är det inte en favorit för mig. Det är svagt gillar.
Betyg: 3/5
Titel: Gatukatten Bob Författare: James Bowen Förlag: NoNa Utgivningsår: 2014 Sidantal: 252
Så glad att jag äntligen läst den här. Den har stått i hyllan oläst alldeles för länge, hade jag inte dragit den ifrån min bokskål så hade den nog fortfarande stått där.
Jag har varit sugen på att läsa den här eftersom den handlar om en katt, älskar katter! Vill gärna läsa de två andra böckerna som också kommit om Bob men de har inte släppts i pocket än..
Jag gillar att det är en verklig historia som det baseras på. Det jag tänkt på hela tiden när jag läste boken är att han måste ha tjänat massa pengar på hans böcker om Bob så att både han och Bob kan ha ett lite bättre liv nu, det är vad jag hoppas på i alla fall. Gillar du katter borde du plocka upp denna!
Betyg: 3/5
Titel: Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow / Water for elephants
Författare: Sara Gruen
Serie: -
Förlag: Bra böcker
Utgivningsår: 2011
Sidantal: 349
Handling: Jacob Jankowski pratar sällan om dem, men minnena lever fortfarande inuti hans nittioåriga kropp. Minnen av honom själv som en ung man, av ödet kastad upp på ett skraltigt tåg som var hem åt Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow.
För Jacob var cirkusen både en räddning och en förbannelse. Han hamnade där av en slump. Föräldralös och utfattig hade hans liv inget mål innan han slungades med på detta udda tåg, och i början av den stora depressionen var alla i denna tredjeklassens cirkus lyckliga över att ha ett jobb över huvud taget.
Marlena, cirkusens prima ryttarinna, var där för att hon blev kär i fel man, den stilige djurtränaren med ett grymt sinne. Och elefanten Rosie var där som den nya attraktionen som skulle rädda cirkusen. Men tyvärr hade Rosie inget som attraherade, hon kunde inte ens dresseras. Banden som växte mellan denna osannolika trio byggdes av kärlek och tillit, och var till slut deras enda hopp om överlevnad.
Jag började kolla på filmen för flera år sen men såg aldrg färdigt den. Men så plockade jag upp boken och jag gillar den mycket. Så snart hoppas jag att titta på filmen också!
Jag gillar att den är den 93 åriga Jacob som berättar historien. Jag gillar verkligen att det blandas in med både hans vardag och hans historia. Det är både roligt och sorgligt att läsa om hur han har det på serviceboendet. Men Rosemary är verkligen en ljuspunkt där. Att läsa om hans vardag är verkligen det som förhöjer boken, gillar starkt!
Sen har vi historien som handlar om en cirkus. Jag är inte för cirkusar och så man använder djuren. Men det är en annan diskussion. MEN det är så hemskt när man läser om djurmisshandlen i boken och jag klarar verkligen inte av att läsa den. Så fruktansvärt hemskt. Men för att återgå mer till cirkusen så gillar jag idén med det. Jag blir sugen på att läsa mer cirkusböcker, så har ni läst någon säg till! Cirkusar är bättre i bokform än i verkligheten.
Bilderna som kommer i början av nästan alla kapitel är trevligt. Dock tillför de inte så mycket tycker jag, men de är trevliga.
Jag gillade den här och är ni nyfikna så tycker jag att ni ska prova att läsa den!
Titel: Britt-Marie var här
Författare: Fredrik Backman
Serie: -Förlag: Partners in stories
Utgivningsår: 2014
Sidantal: 361Handling: Min favorit bok av Backman har varit
En man som heter Ove men alltså
Britt-Marie var här når helt klart upp till den. Det kan beror på att det finns lite likheter mellan böckerna, men jag gillar det. Jag älskade Ove och jag älskar Britt-Marie.
Jag älskar sättet Backman lägger upp sina böcker. Man får bara veta helt ytliga saker till en början och ju längre man kommer ju mer får man veta om karaktärerna och vad som har hänt. Jag älskar Britt-Marie, hon är så fruktansvärt roligt hela tiden utan att hon vet om det. Allting som hängde ihop med försäkringstjejen fick mig att skratta och att gråta. Hela boken är faktiskt väldigt genialsik. Helt ärlig så älskar jag faktiskt alla karaktärer. Kanske inte Kent så mycket. Men alla andra.
Det enda jag egentligen vill säga om boken är att ni måste läsa den. Jag kan itne bärga mig tills en ny bok släpps av Backman.
Klicka på bilden för att komma till handlingen.
Titel: Det bästa av allt
Författare: Rona Jaffe
Förlag: Månpocket
Utgivninsår: 1958
Sidantal: 479
Det bästa av allt är en bok som stått i min hylla ofta. Det är en klassiker och det är en tegelsten två stora anledningar att skrämma i väg en. Men det är också en sån bok som man blir förvånad att man inte läst tidigare.
Fast den är skriven 1958 känns språket inte gammal. Det som är mest fascinerande är att den känns fortfarande väldigt aktuell. Den marknadsförs som Sex and the City på 50-talet och jag håller faktiskt med om det. Kan förstå att det blev en skandal på den tiden men nu hör det till vardagligheter. Jag gillar verkligen Jaffes förord som har blivit tillagt i nytryckningen av pocketboken.
Karaktärerna gillar jag alla även om de blir väldigt blåögda mot slutet av boken. Men mina favoriter är ändå Caroline och April. Caroline som jobbar för att nå toppen men mest för att slippa tänka på hennes ex. Jag tycker hon är härligt hon jobbar för att få det hon vill ha. April som drömmer om att bli skådespelar hittar istället en kille som hon gillar som är en skitstövel. Greg är bara så weird, ibörjan var hon helt vanlig sen blev hon sjuk, alltså sjuk på riktigt. Vi får följa några till men dessa tre utmärker sig verkligen.
Jag tycker ändå det är bra att boken inte slutar lyckligt för alla, känns troligt. Dock var den lite seg i vissa partier. Men absolut en bok jag rekommendera om man gillar chicklit.
Klicka på omslaget för att komma till handlingen.
Titel: Bokklubben vid livets slut
Författare: Will Schwalbe
Förlag: Modernista
Utgivningsår: 2013
Sidantal: 298
Det jag blev mest förvånad var att det är en verklighistoria. Det är lite som en biografi fast om två människor och deras möten. Hade jag vetat det innan så hade jag nog blivit avskräckt men grejen är att han verkligen skriver till en som läsare. Det känns hela tiden som det bara är mig han har skrivit orden till och inte till alla som läser boken.
Som titlen antyder så förekommer det mycket böcker. De flesta böckerna vet jag inte alls vilka det är men några har jag läst och tre hade jag i min hylla så dem blev jag oerhört sugen på att läsa nu. Sättet som Will och hans mamma pratar om böcker blir jag väldigt avundsjuk på. Tänk om min familj hade läst lika mycket som jag, vad härligt!
I en verkligbok brukar jag inte bedömma karaktärer men alltså hans mamma Mary Ann var verkligen en fantastisk kvinna. Verkligen helt underbar och jag gillar henne så mycket. Alltid så förnuftig och en så bra förebild.
Slutet frå man reda på ungefär på första sidan, och man vet med sig det hela tiden trots det så gråter jag lite i slutet. Men oj vilken bra bok.
Tack till Modernista för rec-exet!
mycket!
Titel: Min mormor hälsar och säger förlåt
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Forum
Utgivningsår: 2013
Till en början tyckte jag det var svårt att komma in i boken och därför upplevde jag den en aning seg. Dock kom jag på varför jag tyckte den var seg. Jag gillar inte att läsa om Landet-Nästan-Vaken, den biten tycker jag är tråkigt och seg. Mycket roligare att bara läsa om Elsa om hennes vardag. Dock måste jag säga att allt knöts ihop väldigt snyggt.
Till en början trodde jag inte den skulle få fullpott men alltså de sista 150 sidorna är så bra och jag grät en himla massa, jag kände hur tråkigt det var att boken var slut och att jag verkligen skulle sakna att läsa om Elsa. Lilla söta Elsa som rättar alla vuxna hur de pratar, aldrig rädd för att ställa frågor och är så himla mycket smartare än en nästan åttaåring är. Jag tycker hon är så himla fantastisk och det är riktigt roligt att läsa om henne!
Backman har ett så himla bra språk. Han får till sådana där riktig bra meningar som verkligen är fullträff. Hur han kan skriva om sorgliga saker men ändå roligt, och hur han också kan låta fina saker vara sorgliga. Jag hoppas han kommer ut med en ny bok snart.
Antal sidor: 448
Första meningen: Alla sjuåringar förtjänar superhjältar.
Betyg:
Titel: Saker min son behöver veta om världen
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Månpocket
Utgivningår: 2013
Handling: Till min son. Jag ber om din förlåtelse redan nu. För allt jag kommer göra fel. För allt jag inte kommer förstå. För minibussen. Shortsen. "Öl byggde denna vackra kropp"-t-shirten. För att jag försöker high-fajva dina kompisar.
Den här boken är till dig. Om sakerna jag tror att du behöver veta om världen. Om fotboll, Ikea, manlighet, Gud, friterad Snickers-glass och hur man klarar Monkey Island 3. Om försvunna bilnycklar och varför pappa var tvungen att döda den sjungande plastgiraffen.
Mest av allt är det en bok om att försöka vara en bra förälder. För jag vill att du ska veta att jag verkligen alltid gjorde så gott jag kunde.
Ingen googlade mer än jag.
Detta känns som en enda hyllning till hans son men mest till hans fru. Alltså hade jag varit hon och läst det han har skrivit skulle jag ju bara sitta och storböla, så himla fint det är skrivit. Verkligen satt ord på hans känslor till henne. Men framför allt är det ju väldigt roligt skrivit också.
Detta är faktiskt en bok jag skulle kunna ge till mina framtida barns pappa om jag nu får några barn i framtiden. Känns om den ger en ganska bra inblick hur det kan vara att vara förälder. Känns som om det nog är ganska mycket igenkänningsfaktor. Tror även att det skulle kunna göra boken ännu bättre, om man själv skulle kunna relatera till boken.
Antal sidor: 202
Första meningen: Jag ber om din förlåtelse
Betyg:
Utläst 130729
Titel: En man som heter Ove
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2013
Handling:
Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt!
Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är flera år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den.
Många av er har redan läst boken. Den delen som inte har läst den än har knappast missat alla fina recensioner boken har fått. Boken om Ove.
Jag läste boken i sommras, började på tåget ner till Halmstad och fortsatte sedan läsningen i en solstol (Visst längtar man tillbaka när man ser allt grått ute). Det enda jag kan säga är att jag blev lika tagen som alla andra. Visst Ove är grinig, snål och lite småsur, men under ytan så finns det så mycket mer. Det är en sådan fin kärlekshistoria. Ove (eller egentligen Backman) får mig att skratta så jag gråter och gråta så jag inte kan se.
Sidorna flyger fram, och allt efter sidorna går får man veta mer om Ove. Inte ens efter 200 sidor vet jag allt om Ove. Det gillar jag, historien växer sig fram. Det är en så himla fin kärlekshistoria och Sonya har haft en sån tur att hitta Ove, likaså har Ove haft tur att hitta Sonya. Den utlänska kvinnan går inte av för hackor heller, älskar att hon inte låter sig trampas ner av Ove och bara är så fullständigt härlig genom hela boken.
Anledningen till att jag tror att boken har blivit en sådan succsé är för att inom oss alla har vi en liten Ove.
Antal sidor: 348 sid.
Första meningen: Ove är 59 år gammal.
Betyg:
Utläst 130425
