Blev så glad när jag såg att Modernista översatte och gav ut andra boken om Ivy Pocket! Det här är verkligen en så himla rolig serie och det går inte låta bli att skratta när Ivy slänger sina förolämplingar runt sig.
Ivy har nu hamnat hos paret Snagsby som är kisttillverkare. Ivy tror självklart att hon är den bästa tänkbara dottern trots att hon mest blir som familjens askunge. Trots hennes "lugna" tillvaro lurar onskan runt hörnet och Ivy är centrum av kaoset, och det är bara hon som kan lösa allt.
Det här är en så uppfriskande middle grade bok och jag tror att alla åldersgrupper kan uppskatta den här boken. Man får nog också vara en mogenläsare om man ska förstå boken i helhet. Det är mycket sarkasm och Ivy slänger med förolämpningar åt höger och vänster som egentligen bara ärliga obeservationer vilket gör att jag sitter och skrattar samtidigt som jag ibland måste sluta läsa för det blir lite för ärligt ibland, haha!
Inte bara är boken väldigt rolig, bilderna till historien är fantastiska. Älskar stilen som används och det hade gärna fått vara massa fler bilder!
Boken slutar i en cliffhanger och jag kan inte bärga mig tills jag får veta om Ivy lyckas lösa allt som står inför henne, och hur hon gör det!
I första boken följer vi Jason som hamnat på Camp half-blood men som inte tillhör där. Nu följer vi Percy som hamnat i ett romers läger, Camp Jupiter, för halvgudar. Istället för de grekiska gudarna är det romargudarna som står i fokus. Tycker Riordan gör det så snyggt med gudarna, och den här världen som han bygger upp!
Jag blev väldigt glad över att läsa ifrån Percys PoV igen, dock var jag rädd att den här boken skulle vara precis som första boken i serien fast nu skulle det vara ifrån Percys synvinkel. Visst det är uppbyggt på liknande sätt men jag blev ändå väldigt fänglsad. Riordans böcker är alltid väldigt lika varandra vilket gjorde att jag inte föll så mycket för Percy Jackson-serien. Likheterna är tydliga men det gick ändå ett tag mellan jag läste The lost hero och innan jag plockade upp den här. Så för mig måste det gå en period innan jag läste nästa bok eftersom de är så lika. Trots att boken är ganska tjock läste jag ut den relativt snabbt.
Vi lär känna några nya karaktärer, Hazel och Frank. Jag fastnade verkligen för Hazel och tycker hon är en superintressant karaktär. Ska bli kul att läsa om dem i nästa bok också. Undra dock ifrån vilka PoV man kommer att få läsa ifrån. Boken slutade med en riktig cliffhanger som hans böcker alltid har en tendens att göra. Måste säga att jag ÄLSKAR omslagen till den här serien. De är så himla snygga och inbjudande, dessutom har de något med handlingen att göra!
Betyg: 5/5
Titel: The mark of Athena
Författare: Rick Riordan
Serie: #3 The heroes of Olympus
Förlag: Disney Hyperion
Utgivningsår: 2014
Sidantal: 586
Jag var så himla sugen på att läsa fortsättningen, speciellt eftersom jag älskat de två första böckerna. Men tyvärr blev inte min läsupplevelse så bra och därför drog det ner på betyget. Jag har hållt på att läsa den här boken i tre veckor ungefär vilket är alldels för lång tid. Vissa dagar har jag inte läst alls i den och ibland har det bara blivit ett kapitel (som är ungefär på fem sidor). Så det har inte blivit så bra, jag har glömt bort vad som hände i kapitlet före och så tar det ett litet tag innan jag kommer ihåg allt jag läst just för att det tagit så lång tid. Det är action hela tiden vilket gör att man måste komma ihåg väldigt mycket. Men de sista 200 sidorna har jag läst på två dagar bara vilket gjorde att jag ville dra upp betyget igen. Så med andra ord är boken nog värd en femma egentligen men just för min upplevelse blir det en fyra. Men boken är inte alls dålig.
Boken fortsätter där tvåan tar slut. Nu är alla sju halvgudar samlade och det riktiga äventyret börjar. Det är mycket som händer och till en början har jag svårt att komma ihåg vilka alla karaktärer är och deras bakgrundshistoria, men det löser sig (det berodde också på det jag skrivit ovan). Jag älskar att det är så mycket action och det händer grejer hela tiden. Dock kan jag ibland tycka att han skulle kunna dra ut på vissa grejer så behöver det inte hända fullt så mycket hela tiden. Jag gillar dock att det inte bara är Jason och Percy som är i fokus utan de andra får ta mycket plats också.
Det är en riktigt bra bok, dock märks det att det är en mellanbok, för även om det händer mycket så händer det egentligen inte så mycket i det stora hela. Men jag ser framemot att läsa fjärde boken i serien!
Det här är min första Patrik Ness bok och jag kan säga att jag verkligen gillade den. Ser framemot att läsa mer av honom, han har ju gett ut massor av böcker som jag är väldigt nyfiken på! Dessutom han som har illustrerat boken är samma som illustrerat de illustrerade utgåvorna av Harry Potter, så det är ju inte illa. Det jag gillar med illustrationerna är att de verkligen är mörka och skrämmande. Det passar ihop med hur Conor upplever det hela.
När det kommer till historien är det hjärtskärrande. Conors mamma har cancer och man får se Conors syn på den hela. Det är en väldigt bra bok att läsa för alla som har någon närstående som har eller har fått cancer. Boken är fruktansvärt sorglig men trots det fällde jag inte en enda tår under hela läsningen.
Dessutom har ju boken gjorts till film nu, eller så ska den komma ut snart. Vilket som helst kommer jag definitvt att se den, tror filmen kommer vara riktigt bra!
Jag rekommenderar verkligen den här boken, den är väldigt fin men sorglig. Illustrationerna ger historien ett djup eftersom det blir mer tydligt att det är ett barns PoV. Jag har första boken i kaos-trilogin hemma som jag hoppas få läsa snart, jag är verkligen intresserad av att läsa mycket mer av Ness. Har ni ännu inte plockat upp den här så gör det direkt!
Jag älskar allt som har med Kalle Ankas jul att göra, och då finns ju såklart kortfilmen med Ferdinand med, därför var jag helt klart intresserad av den här boken när jag såg den bland Modernistas höst utgivning. Så när den föll ner i lådan blev jag riktigt glad! Älskar verkligen den röda färgen de har valt till omslaget.
Jag blev riktigt förvånad över hur lik den teckande Ferdinand (alltså den som visas på julafton med Kalles jul) var den här boken, det är exakt samma text som repliker och dessutom är illustrationerna är som filmen också. Men jag älskar den så det gör mig inget att ha det i bokform också. Det visar ju också egentligen bara hur bra de lyckats göra filmen.
Språket känns inte alls anpassat för barn, väldigt mycket svåra ord som jag inte tror man förstår utan förklaring. Beroende på hur mycket förkunskap man har om djur och av läsning.
Men bilderna i boken är helt fantastiska, skulle kunna ha varje uppslag som en tavla hemma. Förutom bilderna på bläckfiskar (kom under läsningen på att jag är otroligt rädd för bläckfiskar och tycker dem är riktigt obehagliga!)
Betyg: 3/5
Titel: The curvy tree
Författare: Cris Colfer
Serie: Land of stories
Förlag: Little Brown
Utgivningsår: 2015
Sidantal:
Alltså jag älskar ju den här för att den är skriven av Chris Colfer, men jag vill ju gärna ha mer, typ 100 sidor hade varit utmärkt. Dock förstår jag ju att det är en bilderbok och därav är den ju väldigt kort. Tror inte jag hade gett den en fyra i betyg om det inte vore för att det är Colfer som skrivit den, plus att den tillhör land of stories serien.
Betyg: 4/5
Titel: Boken om allting
Författare: Guus Kuijer
Förlag: Opal
Utgivningsår: 2009
Sidantal: 102
Jag läste den här för skolan, annars hade jag aldrig plockat upp den. Boken handlar om Thomas som lever i ett kristet hem (någon sekt inom kristendomen typ), han gillar inte hans pappa på grund av att han slår hans mamma men också Thomas själv.
Boken utspelar sig på 1940-talet och visst fanns det barnaga då. Men grejen är att jag hittar inget som är bra med boken. Eller jag förstår inte i vilket syfte boken är skriven i förutom att det är författarens egna barndom. Jag tycker kvinnosynen är riktigt kass i boken. Och pappan får liksom aldrig sitt straff för allt dumt han gör. Förstår inte varför vi läste den till skolan heller, för jag hade inte velat jobba med boken med mina elever.
Jag var ganska så skeptiskt till den här boken när den trillade ner i brevinkastet. Men sen började recensioner komma på boken och många gillade den. Så jag plockade upp den och läste boken på tåget. Jag kan säga att jag blev positivt överraskad.
Denizen har växt upp på ett barnhem. En dag efter hans trettonde födelsedag kommer en man och hämtar honom som ska ta han till hans faster. Såklart uppkommer många frågor, varför har han bott på barnhem hela livet om han egentligen hade släktingar? Påvägen hem till fastern kommer ett monster som ser ut som en ängel av skrot. Plötsligt öppnar sig en ny värld för denezen där han kan bli en riddare och slåss mot monster, men allt är inte så enkelt som det verkar.
För det första så var den här världen så himla cool. Det finns skrotmonster som ska utplåna världen och såklart de ädla som ska rädda den. Jag älskar när det finns övernaturliga saker fast i vår värld eftersom det gör att möjligheten alltid finns att det faktiskt skulle kunna vara sant. Det är liksom inte helt omöjligt att tänka sig.
Boken verkar som den ska vara första boken i en serie men jag skulle säga att det går bra att bara läsa denna också, den har ett slut som är tillfredsställande. Men skulle Modernista översätta nästa boken när den kommer skulle jag inte tveka på att plocka upp fortsättningen.
Jag blev riktigt imponerad av den här boken, det är en middle grade men den är riktigt mörk och hemskt. Vilket inte är så vanligt så jag gillar verkligen den delen. Jag skulle absolut rekommendera att plocka upp den här om ni är det minsta sugna.
Boken fortsätter efter Percy Jacksonserien, så det bästa är nog att man har läst den innan. Men nu följer vi Jason, Piper och Leo. Alla tre går på en skola för kriminella ungar typ. Men Jason har förlorat sitt minne och minns ingenting alls, inte ens sin flickvän Piper. Piper som har en känd pappa och det enda hon vill är att få hans uppmärksamhet. Leo är den tredje i gänget och efter att ha förlorat sin mamma som liten är han alltid på språng och är clownen för att ingen ska komma för nära honom.
Har haft den här boken hemma ganska länge men det har inte blivit att jag tagit tag i den. Dels för att detta är en "fortsättning" av Percy Jackson och jag gillade serien, men jag tycker alla böckerna i den serien är så himla lika. Så jag var lite rädd för att det skulle vara så i denna boken, och visst lite likt är det, man följer två killar och en tjej. Det är ett äventyr och jorden kommer gå under om gänget inte löser det. MEN jag älskade den här boken.
Anledning ett: Jason har förlorat sitt minne och det var otroligt spännande att upptäcke tillsammans med honom vem han är och hur han passar in i allt. Dels var det spännande att han inte hade sitt minne, men också att det var gjort på ett snyggt sätt tycker jag. Att det tog hela boken innan han fick reda på saker och knappt ens då.
Anledning två: Även om äventyret är likt ifrån Percy Jackson-serien så tyckte jag detta var mer spännande, boken var längre så det hann hända mycket mer på sidorna. Allt blev inte lika hastigt och stressad som i PJ-serien enligt mig.
Anledning tre: Den här byggde upp för en mycket spännande fortsättning. Nu vill jag inte spoila något, men jag hade aldrig kunnat gissa vilken utveckling det skulle gå åt. Jag har på känn att bok nummer två kommer vara typ ännu bättre än den här. Jag tror vi vet vilka fem av sju halvgudar som är avgörande men ska bli så spännande att lära känna två till. Dessutom visste jag sen innan att Percy ska dyka upp i serien, men jag undrar hur mycket plats han kommer att ta.
Anledning fyra: Leo och Piper. I PJ-serien (ja, jag jämför typ allt med den) så var det Percy som var i rampljuset hela tiden. Men i den här boken är det inte bara Jason, utan jag tycker Leo och Piper också är huvudroller. Kan bero på att vi fick läsa ur deras perspektiv också, så en lärde känna dem lika bra som Jason. Jag tror att Leo är min favorit faktiskt.
Har ni läst PJ men inte var helt frälsa så tycker jag ändå ni ska ge denna boken en chans. Jag älskade den och mycket beror nog på att det var rätt bok vid rätt tidpunkt!
Glasblåsaren lever med sina två barn, Klara och Klas, och hans fru i ett litet hus på landet. Varje vår åker de på marknad för att sälja hans glas. Barnen och hans fru älskar att åka till marknaden. Men ett år blir inget som det är tänkt och Klara och Klas försvinner.
Jag gillade verkligen början, mot slutet blev det lite skumt. Jag gillade dock Häskaren och hur han hela tiden ville uppfylla önskningar och hur man tillslut kan bli mätt på att få allt man vill ha. Det blir lite lärdom av boken, som helt klart går att diskuteras.
Jag kan tänka mig att den här boken lockar fler barn än Pappa Pellerinsdotter just för att språket är lättare att ta till sig. Jag hoppas på att Modernista kommer ge ut fler av Gripes böcker!
Vi får följa tre systrar; Delphine, Vonetta och Fern. De bor tillsammans med deras pappa men över sommaren ska de åka till deras mamma. Deras mamma som lämnade dem precis efter att Fern var född, en mamma de aldrig lärt känna och en mamma som helt enkelt inte är deras mamma och därför använder de hennes tilltalsnamn.
Jag hade inte så stor koll på vad boken skulle handla om (ännu en gång föll jag för omslagen till serien). Men att läsa om syskonrelationer älskar jag, just för att mina egna två systrar är mina bästa vänner. Till en början visste jag inte att boken utspelade sig 1968 så när det stod negro i början av boken tänkte jag direkt att det här är ingen bok jag vill läsa. Boken handlar om The Black Panthers som kämpade för afroamerikanska rättigheter, och vi gör det utifrån barns ögon.
Systrarna är väluppfostrade och smarta. Speciellt Delphine som vi läser utirfrån, hon gör allt för att skydda sina yngre syskon och jag gillar verkligen hur smart hon är. Hon är också ganska lillgammal men med tanke på hennes ansvar så är det inte konstigt att hon blivit det. Boken är väldigt karaktärsdriven och vissa partier i boken blir lite långsamma.
Jag gillade verkligen den här och kommer att fortsätta läsa de två andra böckerna i serien. Jag har inte en aning om vad de kommer handla om, men jag har sett att många tycker böckerna blir bättre och bättre hela tiden, vilket alltid är roligt!
Vet ni hur länge jag velat ha den här boken? Precis, sen förra sommaren när jag läste ut bok fyra. Så jag förhandsbokade den, så jag skulle få den precis när den kommit ut. Fick jag det? Nej, istället kom den 18 dagar efter det. Så med andra ord var det sista gången jag förhandsbokade en bok. Såklart hade jag velat läsa ut den direkt, men tyvärr har jag jobbat, fyllt år, firat min pojkvän som fyllt år osv. Så det tog mycket längre tid än vad jag ville, men det var värt de. Den var helt fantastisk.
RECENSIONERN KAN INNEHÅLLA SPOILER OM DU INTE LÄST TIDIGARE BÖCKER.
Så boken fortsätter precis där bok fyra slutade. The masked man har tagit över Fairyland och såklart måste Alex och Conner försöka rädda landet men hur? De kommer på att de kan använda samma medel som i bok fyra och ta sig in i Conners noveller, vilka kan vara bättre än hans karaktärer?
Jag älskade att man får följa med in i Conners berättelser, han är min favorit av syskonen så det var kul att han äntligen fick mer uppmärksamhet. Sen tycker jag det var väldigt roligt att man fick lära känna honom genom hans historier också, även sånt han själv inte visste. Jag hade älskat att läsa om fler sagor som inte Colfer tagit upp än, men samtidigt tror jag det kanske hade blivit för upprepande, i vilket fall som helst älskade jag att det var hans noveller!
Colfer har alltid varit en duktig författare, men här tycker jag det blir ännu bättre i den här boken. Flera gånger reflekterade jag över hur bra boken är skriven och hur mycket han har utvecklats. Eller så har jag inte tänkt på det när jag läst tidigare böcker. Mina favoritböcker i serien är definitivt bok 1,3 och 5 i alla fall! Vilka är era?
Okej sen måste vi prata om slutet. Så läs inte vidare om du inte läst boken, kommer inte spoila något men du kanske absolut inte vill veta något om boken. Men alltså jag trodde det här skulle vara sista boken i serien? Men det kan de ju inte vara? Man får ju läsa början på en bok (läste inte det) men det verkar ju vara hur allt startade typ? Har någon mer info än jag eller? Skulle bli så lycklig om serien faktiskt inte är slut!
Loella (hur fint namn?) och hennes två småbröder bor ute i skogen med deras mamma. Dock är mamman ute och reser mycket och Loella och syskonen lämnas själva. Men när mamman ska vara borta en längre tid får Loella flytta in på ett barnhem i stan medan hennes syskon får flytta in hos mammans kompis.
Jag tycker det är superkul att Modernista ger ut Maria Gripes böcker på nytt, de är ju helt omöjliga att få tag på nya. Dessutom gör de alltid så snygga omslag. Jag har tidigare läst Tordyveln flyger i skymningen av henne och Pappa Pellerins dotter är inte riktigt lika bra enligt mig. Men den är absolut inte dålig.
Det som jag har mest problem med är faktisk att olika personer skrivit med grov dialekt. Det är en kvinna som har så grov dialekt så ibland måste jag tänka efter vad orden betyder. Jag klarar ändå av det, men jag tror kanske att barn som läser boken inte kommer förstå allt och kanske upplever boken som tråkig på grund av det. Dock tror jag att det är väldigt många äldre som läst Gripes böcker som unga kommer älska att läsa om böckerna!
Att boken har några år på nacken märks i vissa avsenden och i vissa fall märks det inte alls. Jag tyckte verkligen om boken, inte för att det egentligen händer så mycket. Jag fastnar för Loella och speciellt det historiska perspektivet i boken!
Har ni inte läst Gripes böcker tidigare så tycker jag verkligen att ni ska göra det, och varför inte börja med Pappa Pellerins dotter?
Vi får följa Poppi som växt upp på en cirkus, men som nu ska börja i en riktig skola. Såklart är det tusen saker som är helt annorlunda mot vad hon är van vid, t.ex. att man inte äter sockervadd till frukost. Skolan kommer få en egyptisk utställningen till sig, och däribland finns en diamant som det vilar en förbannelse över.
När jag läste under författarbilen till boken så jämfördes den med Harry Potter, något som jag oftast ogillar, varför kan inte boken stå för sig själv? Automatiskt blir det att jag hittar likheter då och visst finns det några; elevhem, en lärare som är ganska lik Snape, rektorn påminner om Dumbledore, en trio kompisar, internat, föräldralös unge, osv osv. Saker som jag troligtvis inte alls hade kopplat med Harry Potter om det inte vore för att jag läst det innan jag påbörjade boken, okej endel hade jag nog tänkt på för det blev väldigt många likheter, vissa man kunde undviktigt väldigt lätt genom att bara inte ha med dem helt enkelt.
Boken är roligt och jag fastnar ändå i hela mysteriet och allt. Det som ändå slår mig mest är att barn nog hade uppskattat boken riktigt mycket. Sen kanske jag inte fastnar så mycket för karaktärerna men jag uppskattar fortfarande boken, den levererar ett mysterium och en handling som håller mitt intresse uppe.
George är en sån bok som jag varit intresserad utav att läsa sen den kom ut på engelska. Väldigt snabbt blev den översatt och jag var inte sen med att be om ett rec-ex. Det är en middle grade bok som handlar om George och det enda hon vill är att bli en flicka. Det man får följa är hennes klass som ska sätta upp en föreställning av Wilbur (ni vet den som finns som film, Wilbur den fantastiska grisen, en fantasisk film!) och George vill spela Charlotte, spindeln. Tycker det är så bra att det finns en middle grade bok som behandlar det här ämnet, det finns nog många barn därute som känner precis som George.
Något som boken verkligen får mig att reflektera över är hur små ord kan såra en människa så mycket. Georges lärare säger till henne att hon kommer växa upp till en fin man, något som krossar henne totalt. Läraren tror att hon säger helt rätt sak men så är det egentligen tvärtemot. Älskar när en bok får en att reflektera mycket. Eftersom jag själv ska bli lärare gillar jag när en sådan får vara med lite i en historia, tyvärr är de inte framställda så bra oftast och likaså i detta fallet. Jag blir så arg på läraren, hur kan hon inte vara mer förstående? Däremot är rektorn så mycket bättre.
Kelly är Geroges bästa vän och jag älskar henne. Hon är nog faktiskt favoriten i boken, hon tar så lättsamt på allting och verkar som en människa man vill känna. När George säger att hon vill provspela till Charlotte så säger Kelly att det är fantastiskt och så övar dem ihop. Sista kapitlet med henne och George är så fint!
Det som är bokens största styrka är att det känns himla trovärdig. Boken övertygar mig om att det skulle kunna gå till precis så här i verkligheten. Allt ifrån hur Georges familjhanterar det och till Georges känslor. Älskar det enkla omslaget också, så fint. Rekommenderar verkligen den här boken!
Handling: Det är kaos på jorden, och det är kaos i syskonen Carter och Sadie Kanes tillvaro. Ormguden Apep har brutit sig lös från sina bojor och hotar att förstöra jorden på bara tre dagar. Varken magikerna eller gudarna vet vad de ska göra för att stoppa Apep - och nu börjar gudarna dessutom försvinna, en efter en. Walt, en av syskonens pålitliga medhjälpare, håller bokstavligen på att förlora sina krafter. Och Zia är fullt upptagen med att passa den numera gaggige solguden Ra och hinner inte hjälpa till över huvud taget. Det finns egentligen bara ett sätt att stoppa ormen - men det är så invecklat och farligt att både Carter och Sadie riskerar att stryka med på kuppen...
Det här är alltså sista delen i Kane-krönikan och det har varit ett riktigt spännande äventyr. Tidigare har jag "bara" läst Riordans böcker om Percy Jackson, men jag gillar faktiskt den här serien mer. Det känns inte som om böckerna är lika upprepande som Percy, enligt mig.
Det är klart man vet hur det ska sluta eftersom det är en middle-grade serie men ändå så är spänningen på topp. Det tar många vändningar och boken är bara ett stort äventyr på 450 sidor. Det är aldrig en tråkigt stund vilket jag verkligen uppskattar.
Sadie och Carter har verkligen växt och något som jag uppskattar är att de är så smarta. Alltså det är liksom inte så dumma val som huvudkaraktärer ofta annars gör. Visst det är inte riskfritt men är det de när man ska rädda universum?
Har ni inte påbörjat den här serien men läst Riordans tidigare böcker så är den här serien ett måste. Eller om ni gillar spännande middle grade böcker så är serien också ett måste!
Handling: FRÅGA: Vem kan du lita på om du vill ha en ovärderlig diamant levererad till en snobbig aristokrat? SVAR: Vem som helst... utom Ivy Pocket!
Tjänsteflickan Ivy Pocket är en vandrande katastrof, som gång på gång väcker ilska och frustration hos de snobbiga aristokrater hon arbetar för. Men bilden vår hjältinna har av sig själv är en helt annan. Ivy är övertygad om att hon är allmänt underbar, fullkomligt charmerande och extremt begåvad. När Ivy hamnar i Paris, ensam och utfattig, har hon ingen aning om hur hon ska ta sig tillbaka till England. Då blandar sig ödet i och Ivy kallas till en döende hertiginnas sjuksäng. Hon får där i uppdrag att leverera ett magnifikt diamanthalsband (som möjligen har en förbannelse vilande över sig) till Matilda Butterfield på hennes tolvårsdag. Från det ögonblicket och framåt kastas Ivy Pocket in i ett häpnadsväckande äventyr fullt av skurkar, galenskap och missförstånd.
Alltså den här boken är så rolig och det är tack vare huvudpersonen. Ivy Pocket har det största självförtroendet, är alltid ärlig och är helt enkelt alldels fantastisk. Hon gör alltid det bästa i situationer som till exempelt doppar en kvinnas huvud i en skål med fruktsaft för att kyla ner hennes hjärna och kletar in glass i en annan kvinnas ansikte för att kyla ner det när damen har bränt sig. Alltså ni hör ju, hon är genial.
Dessutom tror jag att barn kommer älska den här boken, det är en stark tjej som huvudroll och dessutom får boken en att skratta. Och inte nog med det, de pågår ett mysterie genom hela boken. Jag tror jag löste det direkt men nejdå, boken är utformad så man inte vet vem som är god och ond, vem man kan lita på vilket gör det till en riktigt bladvändare.
Boken är jättefina illustrationer och jag älskar dem. De är så himla fint ritade, bilder till böcker älskar jag ju och det förgyller verkligen den här boken. Dock finns det en sak jag inte gillar med boken, vid ett tillfälle står det såhär i boken; "När allt kom omkring älskade jag fortfarande tårta. Fast nu åt jag det nästan i obegränsade mängder. Jag var hur som helst fortfarande smal som en sticka, så det var ingen skada skedd." Alltså boken är skriven för typ 9-12 åringar och behöver man mata in normen att man ska vara "smal som en sticka" för dem? Detta är dock en helt annan diskussion men jag var tvungen att ta upp det. Dock är detta tre meningar i boken så döm den inte för det, jag bara tyckte det var helt onödigt att ha med i boken.
Jag gillar verkligen den här boken och rekommenderar den varmt, och jag vet att jag inte är ensam om det.
Nu blev den sista boken läst i serien, roligt! Det jag framförallt tänkte på att dessa böcker är ändå en aning hemska. Det är ju middlegrade böcker men det märks inte alltid tycker jag, haha. Typ på ett ställe så tänkte jag "Men shit det är ju hur hemskt som helst och så är boken för barn".
Jag har verkligen gillat den här serien men tycker varje bok är lite för lika. Sen så blir boken lite kort på vissa ställen. I varje bok så jobbar man mot ett mål sen när man väl är vid målet så går det så snabbt så jag hänger aldrig riktigt med, liksom striden är så kort så man hinner inte fatta att det är de boken jobbat sig mot för det är över så fort. Vet inte om ni riktigt hängde med där, haha.
Vilket fall som helst så har jag gillar böckerna, det här slutet var så himla bra också. Fick mig även att gråta en skvätt. Men jag kommer inte fortsätta läsa hennes andra serie.
Betyg: 3/5
Titel: I heart you, you haunt me Författare: Lisa Schroeder Förlag: Simon Pulse Utgivningsår: 2008 Sidantal: 226
Jag har länge varit sugen på att läsa mer av Schroeder. Jag gillar verkligen hennes versböcker. De är känslosamma men samtidigt går det så fort att läsa. Men den här är lite för kort kan jag tycka. Jag gillar nog mer Chasing Brookling som jag också läst av henne.
Har egentligen inte så mycket att säga om denna. Har du läst hennes böcker tidigare så är den värd att plocka upp men samtidigt är det inte en favorit för mig. Det är svagt gillar.
Betyg: 3/5
Titel: Gatukatten Bob Författare: James Bowen Förlag: NoNa Utgivningsår: 2014 Sidantal: 252
Så glad att jag äntligen läst den här. Den har stått i hyllan oläst alldeles för länge, hade jag inte dragit den ifrån min bokskål så hade den nog fortfarande stått där.
Jag har varit sugen på att läsa den här eftersom den handlar om en katt, älskar katter! Vill gärna läsa de två andra böckerna som också kommit om Bob men de har inte släppts i pocket än..
Jag gillar att det är en verklig historia som det baseras på. Det jag tänkt på hela tiden när jag läste boken är att han måste ha tjänat massa pengar på hans böcker om Bob så att både han och Bob kan ha ett lite bättre liv nu, det är vad jag hoppas på i alla fall. Gillar du katter borde du plocka upp denna!
Titel: Pojken i randig pyjamas Författare: John Boyne Serie: - Förlag: B.Wahlströms Utgivningsår: 2007 Sidantal: 176
Handling: En dag går Bruno på en hemlig upptäcktsfärd längs det långa stängslet. När han vandrat i en timme ser han en liten pojke sitta där helt ensam på andra sidan. Pojken har precis som alla de andra där inne randig pyjamas på sig. Ingen annan syns till, så Bruno slår sig ner och börjar prata med honom. Shmuel. Det visar sig att de fyller år på samma dag. Shmuel har också en del klagomål på det liv han fått lämna. Bruno blir så glad för nu är det ju äntligen någon som förstår honom. Han börjar ta en promenad bort till Shmuel varje eftermiddag.
Jag har läst Boynes alla andra böcker som blivit översatta men detta här ju boken som verkligen har slagit igenom för honom. Dock gillade jag inte den riktigt lika mycket som jag trodde. Det är en hemsk historia som berättas ur ett barns perspektiv, hela den idén gillar jag, MEN barnet, Bruno, är så otroligt naivt och så blåögd. Jag kan gå med på att han i början inte förstår vad som pågår bakom stängslet men bor man där flera år så borde man ju börja fatta. Barn är liksom inte dumma och tyvärr är det så Bruno blir uppfattad här. Hade han vetat hur barnen har det hade han inte käkat upp maten på vägen till stängslet osv. Jag tycker det är så synd att göra ett barn så blåögd eftersom barn är väldigt smarta och förstår oftas mycket mer än vad vi vuxna tror...
Slutet kom ändå väldigt oväntat och det är så hemskt. Samtidigt som allt händer får man sån panik när man läser eftersom man fattar vad som är på väg att hända och det enda man vill är att det inte händer.
Jag tycker inte om hur Boyne framställer barn i historien men jag gillar själva idén. Hade Bruno bara fått vara mindre naiv så tror jag historien hade blivit bättre och kanske varit lite annorlunda. Den här har ju filmatiserats, än har ju inte hunnit se filmen men jag hoppas på att göra det.
Recensionen låter väldigt negativ och jag är ganska skeptisk till boken. Det är inte en favorit av hans böcker. Men boken har fortfarande bra stunder och jag gillar det andra.
Titel: Sagan om Turid; Kungadottern Författare: Elisabeth ÖstnäsFörlag: BerghsUtgivningsår: 2015
Sidantal: 260
Jag gillar att det handlar om Vikingar alltid spännande tycker jag. Dessutom gillar jag att Turid är en tjej som ska ärva hennes pappas plats som ledare. Boken går snabbt att läsa och det är trevligt. Dock inget jag kommer att komma ihåg och jag kommer inte heller fortsätta att läsa serien.
Boken går inte riktigt hem hos mig men jag tror absolut att barn i åldern 9-12 kommer gilla den! Jag tror absolut att det här kan locka barn idag att läsa.
Betyg: Okej!
Tack för rec-exet Berghs!
Titel: A tale dark and grimm Författare: Adam Gidwitz Förlag: Penguin Utgivningsår: 2010 Sidantal: 252
Jag trodde jag hade spoilat mig med den här boken och blev så arg. Jag ville egentligen inte pocka upp det för de, men gjorde det ändå. Vilket var tur eftersom det visade sig att jag inte alls gjort det, haha.
Det här är en retelling på Hans och Greta. Så långt gillar jag den och allt som händer dem är väldigt spännande. Men jag får panik att författaren kommer in och kommenterar allt. Men sen vänjer jag mig och börjar nästan gilla det. Nästan. Men jag tror inte jag kommer fortsätta läsa hans böcker utan den här får räcka. Det finns andra böcker som jag tror att jag kan gilla bättre.
Tycker iofs det är spännande handling att det är Hans och Greta som lämnar föräldrarna och sedan försöker hitta nya föräldrar. Det är kul att se vilka de stöter på och vart allt leder.
Betyg: Gillar, 3/5
Titel: Alice's adventures in wonderland Författare: Lewis Carroll Förlag: Hyde Pard Utgivningsår: 1864 (2014) Sidantal: 112
Tyvärr gillade jag inte den här alls. Alltså jag vet ju hur storyn är och det är inte den de är fel på, utan det är så boken är utformad. Visst boken är jättetunn men det är såå mycket text på varje sida och helt ihoptryckt. Jag tyckte det var jättejobbigt. Jag vill hellre ha en utgåva med fina bilder till och med luftiga sidor.
Jag skulle inte rekommendera att köpa dessa klassiker utgåvor.
Titel: Percy Jackson; The battle of the labyrinth Författare: Rick Riordan Serie: #4 Percy Jackson Förlag: Disney Hyperion Utgivningsår: 2009 Sidantal: 361
Handling: In this fourth installment of the blockbuster series, time is running out as war between the Olympians and the evil Titan lord Kronos draws near. Even the safe haven of Camp Half-Blood grows more vulnerable by the minute as Kronos's army prepares to invade its once impenetrable borders. To stop the invasion, Percy and his demigod friends must set out on a quest through the Labyrinth - a sprawling underground world with stunning surprises at every turn.
Spännande att jag skrev recension på sista boken innan jag skrivit om denna haha, men missade det helt enkelt. Förvånande att det är första gången det händer.
I alla fall så är detta inget nytt, boken är uppbyggd precis som tidigare böcker. Det händer något och så ska Percy, Annabeth ut och rädda Camp half-blood. Jag gillar ju ändå alla men tycker att böckerna är för lika varandra.
Men här utspelar sig mycket av boken i en labyrint vilket jag gillar. Det är fartfyllt och spännande men måste ändå säga att den sista boken är min favorit, just för att den skiljer sig så mycket jämfört med tidigare böcker.
Handling: Zach, Poppy och Alice har varit bästisar så länge de kan minnas. Med sina actionfigurer leker de samma lek, om och om igen. Men en dag bestämmer sig Zachs pappa för att Zach är för gammal för deras lek och slänger alla hans figurer. Zach skäms så mycket att han slutar träffa Poppy och Alice. Men en natt får Zach besök av sina gamla vänner, Poppy säger sig vara förföljd av en levande porslinsdocka som säger sig vara skapad av benen efter en mördad flicka. Om de tre vännerna inte återlämnar dockan till flickans hem och begraver den där kommer de att vara dömda för evigt.
Jag är säker på att det är fler än jag som tycker dockor är väldigt läskiga. Men det är bara en av anledningarna till att jag ville läsa boken. Självklart var det för att det är Holly Black som skrivit boken.
Jag har hört en del blandade saker om boken men jag måste säga att jag inte tyckte den var dålig. Jag gillar verkligen vänskapen mellan Poppy, Zack och Alice. Jag gillar att Black både tar upp den här med problemet när man är för stor för att leka och blir man det? Sen även att när man växer upp kanske man inte längre känner att man är kompis med sina kompisar utan även att det kan utvecklas till känslor. Även om jag uppskattar att det sistnämda inte existerar så mycket i boken.
Jag tycker tyvärr inte boken är ett dugg läskig och jag tror nog inte att barn som är 10-12 tycker den är det heller. Men bortser man från att den inte är läskig och tittar på vad den egentligen är, så tycker jag den är mysig. Det är lite små mysteriskt och Poppy, Zack och Alice ska försöka ställa allt till rätt. Boken är väldigt tunn och det var nog en stor del till att jag uppskattade den. Det tog bara en kväll att läsa den.
