Titel: The rose and the dagger
Författare: Renée Ahdieh
Serie: #2 The wrath and the dawn
Förlag: Putnam
Utgivningsår: 2016
Sidantal: 416
Handling: In a land on the brink of war, Shahrzad is forced from the arms of her beloved husband, the Caliph of Khorasan. She once thought Khalid a monster—a merciless killer of wives, responsible for immeasurable heartache and pain—but as she unraveled his secrets, she found instead an extraordinary man and a love she could not deny. Still, a curse threatens to keep Shazi and Khalid apart forever.
Now she’s reunited with her family, who have found refuge in the desert, where a deadly force is gathering against Khalid—a force set on destroying his empire and commanded by Shazi’s spurned childhood sweetheart. Trapped between loyalties to those she loves, the only thing Shazi can do is act. Using the burgeoning magic within her as a guide, she strikes out on her own to end both this terrible curse and the brewing war once and for all. But to do it, she must evade enemies of her own to stay alive.
Jag kan inte avgöra om jag tyckte bättre om den här än den första eller om jag helt enkelt älskar dem båda lika mycket. I vilket fall som helst gjorde inte den här mig ett dugg besviken och den levde upp till alla förväntningar jag hade.
Det som slår mig mest med boken är det fantastiska språket. Det är så levande och jag får väldigt tydliga bilder och verkligen lever mig in i berättelsen. Dessutom är alla meningar så perfekta och poetiska vilket jag inte föstår hur hon lyckas med, helt fantastiskt.
Älskar karaktärerna framför allt Shiva och Kahled ihop, de är ett av mina favorit par. Men det som är så himla bra är tjejerna, alla är väluttänkta och det är riktigt mycket girlpower i boken, vilket jag älskar. Känns som att bikaraktärerna också är genomarbetade liksom.
Sjukt mycket som händer och det är oerhört spännande allt. Alltså verkligen såå mycket som hände, jag trodde det skulle vara mer fokus på förbannelsen men det var fokus på typ tusen grejer som vävde ihop historien så himla bra, jag gillade att den hade fokus på annat också. Tror inte boken hade varit lika bra om den endast fokuserade på förbannelsen. Nu fick man ut så mycket mer enligt mig, och jag kunde inte förutsätta att historien skulle dra åt så många håll, det visar bara ännu hur duktig författare hon är.
Det jag önskar mest är att detta inte skulle vara sista boken, vill så himla gärna läsa mer ifrån den här världen, älskar verkligen böcker som är arabiskt/mellanöstern inspirerade. Jag älskar också karaktärerna så mycket så jag vill läsa mer om dem, dock var epilogen väldigt tillfredsställande!
Har ni inte läst första boken så gör det nu, alltså dessa två böcker är riktiga mästerverk. Den här kommer definitvt hamna på min bästa böcker över 2016!
Betyg: 5/5
