Bokparadiset

Jag hade inte planerat att läsa den här boken, men jag och några av mina klasskamrater har pratat väldigt mycket om den (fördelen med att vara insatt i bokvärlden är att en kan prata om böcker en inte läst). Så efter det har jag varit så fruktansvärt sugen på att läsa boken. Sagt och gjort! 

 

Det jag hade velat är att boken varit längre, hade velat ha mer ifrån deras skilsmässa eftersom det ändå är de som lockar mest med boken. Sen känns det väldigt ärligt och bra beskrivet, och smärtan som Petra känner är väldigt påtaglig. Men samtidigt trodde jag att jag skulle grina ihjäl mig vilket jag faktiskt inte gjorde. Kanske är det för att det byter till nutid efter (nästan) varje kapitel. Jag har läst att många inte gillar den delen när hon är i stugen, men jag gör det. Älskar att läsa om miljön och det gör att man läser boken på ett helt annat sätt. Tror att boken hade varit för tung om hon inte haft med det. Jag har tidigare läst en bok om ett par som skiljer sig och den boken var så tung att det var kämpigt att läsa och bara deprimerande (såklart är det just kämpigt och deppigt med en skilsmässa, men genomgår man en kanske man vill se att det finns ett ljus i tunneln igen, så missuppfatta mig rätt). 

 

Tror att väldigt många känner igen sig i boken och jag förstår varför den blivit en sån snackis, inte bara för att det har koppling ihop med författarens egna skillsmässa. Mot slutet blev det riktigt obehagligt också något som jag inte alls väntat mig. Alltså jag läste den på kvällen när jag var själv hemma, big no kan jag säga bara. 

 

Betyg: 4/5