Bokparadiset

 

Jag läst den här första gången när jag var typ 10, och jag gillade den inte alls. Jag tyckte den var dödstråkig, vilket var anledningen till att jag ville plocka upp och läsa den igen. Allt jag kan säga är att 10-åriga Elin hade helt fel, det är världens mysigaste bok, jag kan inte vänta tills jag får plocka upp resten av serien. 

 

Andra världskriget har brytit ut och Steffie och Nelli är flyktningar från Österrike. De får komma till varsin forsterfamilj i Sverige, på en ö som ligger utanför Göteborg. Deras nya hem är inte alls som de föreställt sig, ingen kan deras språk och det finns bara hav och sten. 

 

Nelli anpassar sig till det nya livet snabbare än vad Steffie gör. Steffie har mycket svårare att få kompisar och hon trivs inte riktigt lika bra hos sin fosterfamilj som Nelli gör. Men allt eftersom blir livet på ön lite bättre. Jag tycker det är så himla mysig miljö att läsa om, även om Steffie hatar ön tycker jag ändå det låter ganska drömmigt. Jag tycker den här boken är riktig mysläsning, den blir dessutom bättre ju längre tid boken går! 

 

Jag har inte läst de andra böckerna i serien men det ska bli så himla roligt att läsa dem. Jag antar att man får följa Steffie medan hon växer upp. 

 

Betyg: 4/5