Den här har stått i min bokhylla väldigt länge. Tack vare min hyllvärmarutmaning blev den läst. Jag tyckte boken var okej. Det är lite av en mysteriebok på ett bortappat föremål. Det hade kunnat vara väldigt bra, jag gillar den typen av böcker, det är bara det att tempot är för långsamt. Hade man klippt bort endel saker och på så sätt ökat tempot tror jag att jag hade gillat den mer!
Titel: The thief
Författare: Megan Whalen Turner
Serie: #1 Thief of Eddis
Förlag: Harper Collins
Utgivningsår: 2006 Sidantal: 280
Den här boken har också ett för långsamt tempo. Jag brukar tycka det är okej om en bok är långsam men då måste karaktärerna vara bra. Här tycker jag boken bara är en uppladdning om vad som hända skall. Men sen i slutändan händer det saker, önskar att det hade hänt tidigare och att den stora händelsen skulle bli mer utdragen vilket tyvärr inte hände.
Detsutom tycker jag det mest tjatas om mat istället för roligare saker. Nej tyvärr det här var inget för mig. Men låt er inte avskräckas, den har bra betyg på goodreads!
Titel: The girl who circumnavigated Fairyland in a ship of her own making Författare: Catherynne M.Valente Serie: #1 Fairyland Förlag: Square fish
Utgivningsår: 2012 Sidantal: 247
Handling: Twelve-year-old September lives in Omaha, and used to have an ordinary life, until her father went to war and her mother went to work. One day, September is met at her kitchen window by a Green Wind (taking the form of a gentleman in a green jacket), who invites her on an adventure, implying that her help is needed in Fairyland. The new Marquess is unpredictable and fickle, and also not much older than September. Only September can retrieve a talisman the Marquess wants from the enchanted woods, and if she doesn't . . .Alltså det här är vad jag kallar en nonsensbok. Redan i första kapitlet påminner den mig om Alice i underlandet. Det är samma typ av nonsens (även om jag aldrig läst Alice faktiskt). Så till en början gillade jag verkligen inte den här. Tänkte faktiskt ge upp den. Men sen när September, huvudpersonen, får ett mål så får även boken en mening. Då klarar jag faktiskt av att läsa den och gillar den stundtals. I slutändan så tycker jag ändå den är okej.
Det finns små bilder i början av varje kapitel som verkligen är så fina. De gillade jag verkligen!
Men det som gör mig så kluven är om jag ska fortsätta läsa resterande böcker, de är ju så snygga! Fast samtidigt varför ska jag läsa böcker jag tycker är okej, när det finns så många bättre där ute?
Titel: På kudde av gräs Författare: Lian Hearn Serie: #2 Sagan om klanen Otori Förlag: Månpocket Utgivningsår: 2004 Sidantal: 330
Spoilers kan förekomma! Det var inte längesen jag läste första boken, men ändå var det svårt att komma ihåg alla namn. Det är många namn att hålla reda på dessutom kan jag nog inte ens uttala hälften av dem vilket gör det ännu svårare att komma ihåg alla. I början av boken finns det en lista på alla karaktärer och i vilken bok de presenteras i. Varför personer som först blir presenterade i bok tre måste var med förstår jag inte. I vilket fall gjorde den här listan mig bara mer förvirrad och tillslut insåg jag att det var bättre att bara läsa boken för att sen komma in i den.
Det här är en typsikt mellanbok. Det känns som en transportsträcka. Särkskillt med tanke på att det bara skulle bli tre böcker (men blev istället fem). Det händer inte så mycket och är mest en uppladdning för nästa bok. Men det är fortfarande bra. Bara inte riktigt så bra som första boken är.
Istället för att bara läsa ifrån Takeos PoV läser man även ifrån Kaedes Pov. Jag gillar både och just i den här boken händer det mer spännande saker för Kaede. Vilket gör att det är lite roligare att läsa ifrån hennes PoV.
Den här boken är nog den mest snyggast omslag. Älskar den intensiva blåa färgen!
Handling: Tänk dig att du saknar något som alla andra har. Något som visar att du hör hemma i den här världen. Något som är så viktigt, att utan det är du ingenting. En pest. En myt. En människa.Hirka är femton vintrar gammal när hon får veta att hon är ett odinsbarn ett svanslöst odjur från en annan värld som sprider röta omkring sig. Hela hennes tillvaro ställs på ända. Hon är föraktad, fruktad och jagad, och någon vill döda henne för att hennes identitet ska förbli en hemlighet. Men det finns värre saker än odinsbarn, och Hirka är inte den enda varelsen som har tagit sig igenom världarna.Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här boken faktiskt. Det är ett riktigt äventyr man är med om. Kan inte alls förstå att detta är hennes debutroman för den är verkligen så genomarbetad och riktigt bra.
Jag gillar att boken är tjock. Det känns som att den är bra bearbetad och att inget går för snabbt. Alla händelser har liksom fått det utrymmet de har behövts. Karaktärerna är bra. Jag är så imponerad av Hirka som är den enda svanslösa i hela världen och hon klarar av det så bra.
Världen som är uppbyggd älskar jag. Det är mytologi blandat med typ medeltid. Jag älskar att läsa om sånt. Detssutom känns boken realistik. Det är mycket spännande saker man får läsa om och det är liksom en uppladdning för vad som komma skall. Jag tror andra boken kommer vara så bra och det ska bli spännande att få läsa mer om Hirka och vad som kommer hända med henne!
Handling: Den fattige bondpojken Eragons liv förändras helt när han en dag hittar en vacker blå sten som visar sig vara ett drakägg. Ägget kläcks och drakungen Saphira och Eragon blir i vänner i hemlighet. Från den dagen knyts deras öden för alltid till varandra.Och legenden om drakar och drakryttare blir levande igen.
Jag har velat läsa den här boken så himla länge. Ända sen jag såg filmen för typ hundra år sen. Jag kommer ihåg att jag gillade filmen men alla som hade läst boken hatade filmen. När jag läser kommer jag ihåg vissa saker men inte alls mycket. Tror jag ska se om filmen och se om jag hatar den nu!
Jag tycker boken är lite småseg. Det är mycket vandring och det händer inte så mycket. De sista tvåhundra-hundrasidorna var väldigt bra. Det var så mycket spänning och jag var så trött men var tvungen att läsa ut boken! Det känns som om den här boken har byggt upp mycket inför kommande böcker och det ska bli spännande att läsa nästa bok!
Jag fastnar inte supermycket för karaktärerna den som är min favorit är Saphira som är draken. Hon är roligt och sarkastisk men samtidigt väldigt smart. Jag gillar relationen mellan henne och Eragon även om jag inte tycker han utmärker sig så mycket för mig.
Jag gillar världen som är uppbyggd, men ett samhälle med drakar som skyddar, alver, dvärgar och en ond kung. Ser framemot att läsa resterande böcker.
Läste precis att den här boken blev utgiven när Paolini bara var 15 år och det är ju helt fantastiskt, att ha den talangen och dessutom lyckas bli utgiven när man är så pass ung.
Författare: Marie Lu Serie: #1Den unga Eliten Förlag: Modernista Utgivningsår: 2015 Sidantal: 3
Handling: Adelina Amouteru överlevde blodfebern. För ett årtionde sedan svepte denna dödliga sjukdom över hennes land. De flesta som smittades dog, och de barn som överlevde blev märkta av sjukdomen på egendomliga sätt. Adelinas svarta hår blev silverfärgat, hennes ögonbryn blonda, och hon har bara ett ärr där hennes vänstra öga en gång satt.Hon är en malfetto, en avvikande styggelse som förstör familjens goda namn och står i vägen för deras framgång. Men några av de som överlevt febern sägs ha mystiska och kraftfulla gåvor, och även om deras identiteter förblir hemliga har de kommit att kallas Den unga Eliten.Efter att ha läst de 6 första sidorna var jag fast. Jag hann inte läsa mer än så men ändå gick jag och tänkte på boken under hela dagen. Jag blev totalt fångad av den!
Hennes Legendserie har ju blivit väldigt stor och det går inte att låta bli att dra paralleller till en början. Först trodde jag karaktärerna skulle vara lite som Day och June men ack så fel jag hade. Adelina och Enzo är så mycket bättre i min meningen (även om man inte lär känna Enzo så mycket). Dessutom tycker jag språket i den här boken är mycket bättre. Störde mig lite på att det var i tredjeperson men inte alls ofta. Dessutom så fångar den här boken mig mycket mer än Legendserien. Jag har inte kunnat sluta tänka på den här boken sen jag började läsa den. Hon är dock ganska råa mot karaktärerna i båda serierna men jag tycker det märks mycket mer i den här boken.
Jag tycker den här boken är så häftig för att ingen är direkt god det är hela tiden väldigt grått. Det är verkligen ingen som är god, boken är väldigt mörkt på grund av det. Någon som speciellt är mörk är huvudpersonen Adelina. Hon har så mörka tankar så ibland förstår jag inte hur hon klarar av att leva. Men jag gillar henne. Jag gillar att hon är ond och badass och man vet aldrig vart man har henne. Visst hade jag velat att hon gjort annorlunda i några situationer men det hade samtigt inte varit hennes stil så det stör mig inte. Enzo gillar jag också. Speciellt deras förhållande. Jag tycker de passar så bra ihop, de drar fram de goda i varandra. Enzo är svår att få grepp om, egentligen får man inte läsa så mycket om honom och man lär egentligen aldrig känna honom.
Världen som är en fantasyvärld gillar jag. Gillar idéen med att det har gått en sjukdom som drabbar vissa som sedan blir malfettos. Jag funderade lite var hon har tagit inspration till världen och jag tänker att det är något liknande Italien just för att malfetto låter så italiensk även om det inte är ett ord.
Det här är en sjukt bra bok. Alltså är det en bok ni bör läsa i år så är det Den unga eliten. Jag fullkomligt älskar den här och jag kan inte vänta på att andra boken kommer ut.
Titel: Över näktergalens golv Författare: Lian Hearn Serie: #1 Sagan om klanen Otori Förlag: Månpocket Utgivningsår: 2004 Sidantal: 315
Handling: I en avlägsen och fridsam bergsby lever en ovanlig pojke. Takeo har ännu inte upptäckt sitt sanna jag, och känner inte till sin avlidne fars hemlighet. Men hans stillsamma liv förändras för alltid den dag då krigsherren Iida Sadamu skövlar och bränner hans hemby. Takeo räddas av den unge herremannen Otori Shigeru, som för honom till sitt hem. Där sätts han i lära i allt en ädling behöver veta, men också i andra färdigheter - de märkliga, närmas magiska förmågor som tillskrivs det legendariska Släktet. Långsamt upptäcker Takeo sanningen om sig själv, och om det öde som väntar honom.
Detta är faktiskt en omläsning. Första gången jag läste den här var i högstadiet. Den blev vald ur min bokskål och det var tur. Annars hade jag väntat alldeles för länge med att läsa den. Jag blev helt tagen och satt hela eftermiddagen och läste den här, tills den var slut. Jag gav den sen en fyra på goodreads som skulle vara en 4.5 ungefär. Men innan jag skrev den här recensionen så ändrade jag det till en femma. Ända sen jag läste ut boken har jag faktiskt inte kunnat sluta tänka på den. Jag vet inte vad det är som fångar mig så mycket men det är en riktigt bra fantasy.
Det har hämtats inspration från Japan till boken men jag kan inte säga vad faktiskt. Den enda likheten jag hittar är att omslagen påminner om Japan. Men jag gillar världen ändå. Det är mycket politiskt och det är krig mellan olika klaner. Kanske namnen också.
Taeko är en spännande karaktär. Han är en ifrån Släktet. Det betyder att hans hörsel är ävldigt förstärkt även att han är duktigt på att måla och lite annat. Men det jag gillar är att det är vanliga egenskaper det är liksom inget övernaturligt även om det till vissdel blir övernaturligt. Otori gillar jag väldigt mycket också. Han är så snäll och det går inte låta bli att älska honom.
Slutet är inte så tillfredställande som jag vill men det passar också ihop med boken. Detsutom finns det ju tre till i serien. (Som jag också har läst men det enda jag kommer ihåg är att fjärde boken förstörde hela serien.) Detta är en lite äldra fantasy men jag kan verkligen rekomendera den!
Titel: Shadow and bone Författare: Leigh Bardugo Serie: #1 The Grisha Förlag: Henry Holt Utgivningsår: 2012 Sidantal: 356
Handling: Surrounded by enemies, the once-great nation of Ravka has been torn in two by the Shadow Fold, a swath of near impenetrable darkness crawling with monsters who feast on human flesh. Now its fate may rest on the shoulders of one lonely refugee.
Alina Starkov has never been good at anything. But when her regiment is attacked on the Fold and her best friend is brutally injured, Alina reveals a dormant power that saves his life--a power that could be the key to setting her war-ravaged country free. Wrenched from everything she knows, Alina is whisked away to the royal court to be trained as a member of the Grisha, the magical elite led by the mysterious Darkling.
Yet nothing in this lavish world is what it seems. With darkness looming and an entire kingdom depending on her untamed power, Alina will have to confront the secrets of the Grisha...and the secrets of her heart.
Jag hade ingen aning om vad den här boken skulle handla om. Det enda jag visste var att den inte utspelade sig i Ryssland och att det var en fantasy. Det var en bok som jag valde endast på omslaget. Så himla fint. Jag kan säga att jag inte blev besviken. Jag blev oerhört överraskad.
Till en början fattade jag inte så mycket. Det var många konstiga namn som jag inte visste var saker på personer eller saker. Men ju längre man läste så klarnade det mer. Världen de lever i är så coolt. Hela magi uppbyggnaden gillar jag. Dessutom har Bardugo gjort magisystemet väldigt politiskt och det får man läsa om en hel del. Jag älskar ju den delen och jag tror det kommet bli mycket mer om det i kommande böcker.
Jag gillar Alina. Jag tycker hon är trovärdig och hon behåller sin personlighet vad som än händer. Men den jag tycker är mest intressant är The Darkling, han är så mystisk att man aldrig ens får reda på hans namn. Man vet inte vart man har honom och det livar upp stämningen tycker jag.
Att detta är Bardugos debutroman är helt fantastiskt. Hon har verkligen lyckats med den här boken och jag kan bara hoppas att de två andra i serien håller samma mått.
Jag gillar verkligen att den utspelar sig i Sverige. I Malmö för att vara mer exakt. Jag har inte varit i Malmö så mycket men gillar ändå att den utspelar sig det. Jag tycker Udda är en bra karaktär men hon utmärker sig inte allt för mycket enligt mig.
Dock tycker jag världen är mer intressant! Jag tycker det känns fräscht och det är spännande att se att folk har olika förmågor eller vad man ska säga och i olika mycket grad också. Det ska bli spännande att se vad nästa bok kommer utsätta Udda för, om den kommer ut i pocket någongång...
2008 vann boken Augustpriset årets svenska barn- och ungdomsbok och jag tycker verkligen den utmärkelsen passar. Jag kan tänka mig att barn tycker den här är mycket spännande. Det händer saker hela tiden.
Alltså jag gillar verkligen formatet på boken, den är avlång på höjden och smal på bredden sen är alla bilder utformade på det sättet. Bilderna är jättefina och jag gillar dem väldigt mycket. Boken handlar om Sally som är en apa och bara där faller jag. Älskar djur så det är mysigt att läsa om, även om det är synd om Sally mest hela tiden.
Det ska bli spännande och se om Mödarens apa handlar om en viss händelse ur denna boken eller om det kommer vara någon form av fortsättning, det återstår och se.
Titel: Legenden om Sally Jones Författare: Jakob Wegelius Serie: #1 Legenden om Sally Jones Förlag: Bonnier Carlsen Utgivningsår: 2014 (2008 första gången) Sidantal: 108 Betyg: Gillar!
Titel: Den skarpa eggen Författare: Philip Pullman Serie: #2Den mörka materian Förlag: Natur&Kultur Utgivningsår: 2008 Sidantal: 311 Betyg: GILLAR!
Jag gillar att det kommer in en ny huvudperson. Han och Lyra är ett väldigt bra team. Det jag gillar mest med boken är alla nya världar man får läsa om. Både att se likheter mellan världarna och olikheterna. Att vissa världar inte liknar någon annan och vissa världar är väldigt lika.
Men boken ger mig mest nya frågor och inte så många svar. Därför ska det bli väldigt spännande att se hur hela säcken knyts ihop i sista delen. Boken är inte riktigt lika bra som den första tycker den är en aning seg på sina ställen men fortfarande en toppenbok!
Titel: Blue Lily, Lily Blue Författare: Maggie Stiefvater Serie: #3 The raven cycle Förlag: Scholastic Utgivningsår: 2014 Sidantal: 400 Betyg: ÄLSKAR!
En av årets mest efterlängtade böcker. Levde den upp till mina förväntningar? JA! Fullkomligt älskar denna serien och kan inte vänta tills sista boken kommer ut. Det händer liksom inte så mycket i böckerna men det är så härligt att läsa om Stiefvaters fantastiska karaktärer. Gansey är min absoluta favorit. Älskar världen och den magiska känslan som genomsyrar hela boken.
En av mina absoluta favorit serier har du inte påbörjat serien men är nyfiken, GÖR DET NU!
Titel: Allt jag säger är sant Författare: Lisa Bjärbo Serie: - Förlag: Rabén&Sjögren Utgivningsår: 2013 Sidantal: 234 Betyg: GILLAR!
Gillade mer än vad jag trodde. Hon har en väldigt stark personligt vilket jag tycker är bra i ungdomsböcker speciellt svenska eftersom det är de som mestadels blir lästa. Visst ibland är hon väldigt själviskt men mestadels går hon ändå sin egen väg och vågar stå ut.
Gillar att Bjärbo lyckats skriva på ett så ungdomligt sätt utan att det låter tillgjort. Imponerande att hon lyckats skriva en så kort bok men ändå är den så bra. Hade nog känts utdragen om den varit längre.
Handling: Quentin Coldwater är begåvad men olycklig. Han går sista året på high school och är bevisligen ett geni. Dock är han fortfarande hemligt besatt av en serie fantasyböcker han läste som liten, om det magiska landet Fillory. I jämförelse med det känns allting i det riktiga livet grått och meningslöst. Allting förändras när Quentin oväntat blir antagen till Brakebills, ett hemligt och synnerligen exklusivt college i New York, där han ska komma att genomgå en grundlig och tuff utbildning i hur man praktiserar modern magi. Hört mycket blandad kritik om Magikerna tyvärr får jag ställa mig på sidan som inte tycker boken är fantastiskt. Jag kan inte förstå att jag inte gillar den, boken är trots allt nominerad till årets bästa fantasy på goodreads.
Jag upplever boken som otroligt deprimerande, Quentin är är så otroligt depremierad hela tiden sen får han som han vill men blir ändå inte nöjd. Han gör misstag men blir ändå förbannad när någon gör samma sak mot han. Alla dricker i boken för att bli mindre deppiga och nej jag blir inte glad av att läsa boken. Dessutom finns det inte en enda karaktär som jag bryr mig om.
Delen jag gillar bäst är när Quentin kommer till colleget och får göra intagningsprovet och det som händer precis efter det sen finns det tyvärr inget annat jag gillar. Tyvärr tycker jag boken är mestadels seg och det händer inte tillräckligt enligt mig.
Nej tyvärr detta var ingen bok för mig vilket var väldigt tråkigt. Men jag tycker inte ni ska avskräckas för den har fått otroligt många positiva recensioner och den har högt betyg på goodreads men den passade inte mig.
Titel: Vargbröder Författare: Michelle Paver Serie: #1 Han som föddes att möta mörkret Förlag: Semic Utgivningsår: 2009 Sidantal: 303
Handling: Tolvårige Torak är ensam, sårad, skräckslagen och på flykt. Hans far ligger död bredvid honom, attackerad av en demon i skepnad av en björn. Och i Storskogen lurar farorna överallt. Vargbröder utspelar sig 6000 år sedan och är den första delen i en mycket spännande bok.Jag förstår verkligen varför boken eller ja hela serien har blivit så otroligt populär. Alltså det första kapitlet var bland det mest spännande jag läst. Blev helt fångad av det och sen var jag fast. Läste ut boken på samma dag som jag började med den. Därav kändes det som om det gick väldigt fort att läsa och sådana böcker är bra.
Jag tycker kanske inte karaktärerna är så spännande förutom Ulv, älskade han men sen är jag ju också svag för djur. Gillade verkligen när man fick läsa utifrån hans perspektiv, han hade så självklara namn på saker dessutom kändes det väldigt trovärdig att han inte vet vad vi människor kallar t.ex. solen osv.
Slutet blev jag så förvånad över, verkligen ingenting jag hade räknat med men jag hoppas på att det kommer styras upp i nästa bok. Men när det blir ett så oväntat slut blir man ju verkligen sugen på att läsa nästa bok.
Titel: Guldkompassen Författare: philip Pullman Serie: #1 Den mörka materian Förlag: Natur&Kultur Utgivningsår: 2008 Sidantal: 383
Handling: Pansarbjörnar, häxklaner och daimoner förkroppsligade "själar" som också utgör högst charmerande talande sällskapsdjur, utgör bara några av underverken i den här berättelsen om krig, politiska intriger, mysterievetenskap och en ung flicka som letar efter sina föräldrar. Allt detta i en märklig värld som i mycket påminner om sent artonhundratal, men är något helt annat. Jag har haft denna i bokhyllan väldigt länge men jag tror anledning till att jag inte läst den är för jag såg filmen före (en synd jag vet!). Jag kom inte ihåg jättemycket ifrån filmen men det kom ju mer man läste i boken. Dock så är boken ändå helt fantastiskt och det ska bli så roligt att läsa resten av serien.
Gillar verkligen Lyra, hon är härlig unge som alla älskar och jag förstår varför. Hon vågar säga vad hon tycker vilket jag alltid uppskattar, hon vill inte göra det hon blir tillsagd och gör oftast motsatsen istället. Men min favorit blir ju ändå Iroek, isbjörnen. Hur han är mot Lyra är så fint och det går inte att inte älska han!!! Även Lyras daimon Pan är en fantastisk karaktär.
Boken har inte alls fått den uppmärksamhet som den borde få faktiskt tycker jag. Så himla bra bok, även om den har ganska många år på nacken nu så håller den ändå måttet så fantastisk bok. Älskar den.
Titel: Blod och Stjärnstoft Författare: Laini Taylor Serie: #2 Önskemånglarens dotter Förlag: Bazar Utgivningsår: 2014 Sidantal: 463
Handling: Fylld av skönhet och omöjlig kärlek, hemligheter och svåra val, berättar Blod & stjärnstoft historien om Karou och Akiva. De befinner sig på varsin sida i ett urgammalt krig som nu vaknar till liv igen och Karou måste bygga upp en monsterarmé i ett land som består av blod och stjärnstoft.Detta är en så bra serie. Alltså världen och alla karaktärer som Taylor har byggt upp är så kompletta, till och med alla bikaraktärer är så fruktansvärt bra. Det känns verkligen som om hon har lagt ner hela sin själv i boken, jag kan inte vänta tills jag får läsa sista boken.
Det som är så härligt i denna boken är att Akira och Kairo står på egna ben. Kairo hatar Akiva för vad han gjorde och jag förstår henne, det är häftigt att se hur hon lär sig allt mer magi. Även Akiva står upp för det han tror på och det är riktigt spännande alltsammans.
Det finns verkligen ingen serie som är lik denna. Jag kan knappt berga mig tills sista boken kommer ut, hoppas det inte tar allt för lång tid. Jag har mina aningar om hur serien kommer sluta men det ska bli så spännande att läsa om det. Har ni inte påbörjat denna serien och gillar fantasy så tycker jag det är dags att börja, första boken är grym precis som den andra!
Till en början kan jag säga att de två första böckerna i serien fick en fyra men alltså jag måste nog ändra mig. Det kanske inte är en solklar femma men det är närmare en femma än en fyra. Jag tycker verkligen serien har varit så himla bra och jag har velat plocka upp fortsättningarna direkt. Dock tycker jag bok två och tre hänger ihop på ett annat sätt en med den första boken. Bok två och tre hade kunnat vara samma bok fast då blivit väldigt tjock, men så de borde man läsa med inte så stort mellanrum. Tror jag gillade serien så mycket mer också för jag läste med så kort mellanrum.
Jag gillar verkligen Yelena hon är så stark, säger och gör alltid som hon tycker. Visst ibland kanske hon borde prata med andra men det är bra att även hon har sina brister. Älskar Yelena och Valeks förhållande, boken kretsar liksom inte kring det. Yelenas häst Kiki älskar jag också. Så smart är hon.
SPOILER! Jag måste säga att den twisten som kom i mitten av boken fattade jag direkt att det inte stämde. Det var liksom aldrig så hemskt och jag blev inte ens ledsen så jag fattade att det inte stämde.
Titel: Magin Författare: Maria V. Snyder Serie: #2 Yelena Zaltana Förlag: Harlequin Utgivningsår: 2013 Tidigare delar:Giftet
SPOILER KAN FÖREKOMMA! Det är så härligt att läsa en uppföljare kort efter första boken. Tror det gjorde väldigt mycket för upplevelsen för jag gillade den här så mycket mera när jag kommer ihåg saker från första boken. Tror absolut att denna serien kommer tillhöra en av mina favoriter när jag är färdig. Älskar verkligen hur grym Yelena är! Hon litar på sig själv, även om hon ibland gör för hastade saker så är hon så grym. Hon klarar sig själv och hon blir liksom inte en tafatt kvinna bara för att hon är kär. Det gillar vi!
Sen tycker jag handlingen är så himla bra i denna boken. När hon får träffa sin familj, när hon ska utforska sin magi hela mysterier. Det är en himla bra bok alltså. Hela tiden ville jag bara fortsätta läsa och sidorna flög fram!
Har man inte börjat läsa denna serien är det absolut något jag tycker att man ska överväga. Jag har tänkt att ta tag i sista delen innan sommaren är slut!
Antal sidor: 363 Första meningen: Vi är framme, sa Irys. Betyg:
Title: Trollkarlen från övärlden Författare: Ursula K. Le Guin Serie: #1 Övärlden Förlag: Rabén&Sjögren Utgivningsår: 2014 (1968)
Jag sa att jag var sugen på mer fantasy, så när jag surfade runt på bokus kunde jag inte låta bli att beställa denna. Liksom ser ni omslaget? Dö snyggt!
När jag fick hem den så såg jag att det var en klassiker. Både fantasy och en klassiker, två flugor i en smäll! Jag måste säga att det märks inte att den är skriven 1968. Den är lättläst men en aning seg måste jag säga. Det händer inte så mycket i boken faktiskt. Men Rabén&Sjögren har gett ut de tre första böckerna i serien övärlden och den var faktiskt helt okej så jag kommer köpa fortsättningarna. De är korta så tar inte så lång tid att läsa ut.
Jag tycker karaktärerna är ganska platta. Man känner liksom inte dem vilket drar ner lite på berättelsen. Men jag får ändå kopplingar till vindens namn, fast den boken har lite mer kött på benen. Geds som är huvudkaraktären, eftersom man inte känner han är det svårt att gilla eller ogilla han. Men hans stora svaghet är att han är så dumstridig, han tänker inte efter före eller tänker på vad hans handlingar kan få konsekvenser.
Antal sidor: 238 Första meningen: Ön Gont är en enda stor klippa som lyfter sin spets upp över den stormhärjade Norra farleden. Betyg:
Titel: Giftet Författare: Maria V. Snyder Serie: Yelena Zaltana Förlag: Harlequin Utgivningår: 2013
Jag tycker Yelena är ascool. Hon vågar säga ifrån och är helt enkelt väldigt smart. Jag gillar nog Valek ännu mer än Yelena, han är så oförutsägbar och till en början vet man inte alls om han är god eller ond. Gillar att det verkligen inte är någon instakärlek utan det är först i slutet man kan börja ana grejer.
Blev så himla sugen på att läsa mera fantasy det är ju så underbart när man får lära känna en helt ny värld och det är ju så himla bra liksom. Tycker att giftet är väldigt spännande till handlingen även om jag faktiskt kunde räkna ut en del grejer i förväg men det gjorde inget. Ska bli så spännande att se vad nästa bok kommer handla om!
Antal sidor: 363
Första meningen: Instängd i mörkret som omslöt mig som en kista hade jag inget som distraherade mig från mina minnen. Betyg:
Titel: Vindens namn Författare: Patrick Rothfuss Serie: #1 Berättelsen om kungadråparen Förlag: Ponto pocket Utgivningsår: 2011
Handling: Jag heter Kvothe. Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ned staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev relegerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skrivit sånger som får trubadurerna att gråta. Ni har kanske hört talas om mig.
Jag hade hade hört så mycket bra om vindens namn. Högt betyg på Goodreads. Gillade jag den lika mycket som alla andra? Nej! Jag var så himla besviken när jag läste. Jag tyckte det var hur segt som helst varje gång Kvothe slutade berätta och det var något som hände i verkligheten. Varje gång jag hade kommit in i berättelsen så kom ett sånt avbrott och förstörde. Men mot slutet av del ett började jag tycka den var okej.
Eftersom jag inte var så förtjust i del ett tänkte jag byta bort böckerna utan att läsa del två. Men sen har jag så svårt för att inte avsluta en bok, och detta var ju en bok fast i två delar. Så efter nio månader plockade jag upp del två och tack för det säger jag bara. Som tur var fanns det en kort sammanfattning vad som hände i del ett och otroligt nog kom jag ihåg en del ändå. Del två är så mycket bättre, jag kom in i boken direkt och verklighets-avbrotten kom inte alls så ofta, kanske två tre gånger bara.
Med andra ord så räddade del två upp hela boken och jag kommer fortsätta läsa serien det vill säga om resterande böcker någon gång kommer ut. Dock blir det något mellanting på betyget på grund av första boken. Det är en riktigt bra fantasy och då menar jag en riktigt fantasy.
Första meningen: Det var kväll igen. och Värdshuset Vägstenen i den lilla byn Ödmarka ägs av Kote, en man som några år tidigare kommit till byn tillsammans med sin tjänare Bast. Antal sidor: Ihop 784 var för sig 392 vardera. Betyg: Svagt Gillar!
Titel: Dödens stad Författare: Peter Bergting Serie: Legenden om Morwhayle Förlag: Semic Utgivningsår: 2013
Det var väldigt länge sen jag läste både första och andra boken, och när jag läste de lästa jag dem direkt efter varandra vilket gjorde det väldigt svårt att hålla koll på karaktärerna och vad som hade hänt tidigare. Efter ett dag släppte vissa händelser men inte allt, detta förstörde läsupplevelsen lite. Tyvärr är jag lite besviken på boken, kändes som om den aldrig riktigt kom igång, sen kändes allt väldigt upprepat, känns som om jag läst detta innan tyvärr.
Sen är det inte lika mycket bilder i boken vilket är tråkigt då Bergting är så oerhört duktig på att teckna! Trodde detta skulle bli sista delen men det verkar inte så på slutet och så. Var det inte planerat som en triologi? Någon som har koll? Även om jag blev lite besviken på boken kommer jag ändå läsa nästa bok om det blir någon!
Tack Semic för recensionsexemplaret!
Antal sidor: 271 sidor Första meningen: Draken Gorgobestor dök ner genom molnen.
